Aftonbladet – 12 juli 1860, sida 3

Bååt skulle komma hem, öfverhöljd af guld och ära. Emilia skulle bli den lyckligaste och förträffligaste amiralinna i verlden, och gamle baron Athniel skulle göra det unga älskvärda paret till arfvingar af Rydbonäs och alla hans öfriga egodelar samt, from och pjollrig till sin sena: ålderdom, njuta af Emilias ömma vård och ett halft dussin små frodiga ungtelningars tillväxt och munterhet i den ärevördiga familjesalen. Fröken Albertina skulle också bort för att ej störa den allmänna friden och förnöjsamheten; och om vi ej ville vara nog obarmhertiga att skilja henne från lifvet, som hon alltid hållit så kärt, kunde man ju arrangera på något annat vis, att major Silfversven t. ex. finge det infallet att förse sig med huskors på gamla dagar, eller att fröken realiserade sin så ofta framkastade plan att etablera sig i M—köping för att blifva qvitt sitt martyrskap såsom ordningens vidmakthållarinna på Rydbonäs. . Johansson vore klippt och skuren till en gammal trotjenare hos sina alltid så troget älskade vänner från den bekymmersamma Stockholmstiden, och hans son, den uppstudsige, sjelfrådige orostiftaren i madam Holms smutsiga stuga, skulle af Bååt blifva upptukad och fästad i kongl. maj:ts och kronans Jenst. Den argsinta och ohjelpsamma värdinnan i Urvädersgränd skulle af eldsvåda och olyckor lifva straffad för sina synder — och så hade vi ett godt slut, om hvilket man kunde edet Ja, så måste det gå, det visste jag förut; det rar ganska bra. Gudskelof, så kan allt gå sodt och väl för sig i romanerI (Forts. följer.)