Aftonbladet – 10 juli 1860, sida 3

tillstånd. Man kunde på densamma tillämpa en sto skalds yttrande om en lärd inrättning i-ett grann rike: den var en ko, som aldrig mjölkade. Den lec af en hjertsjukdom. En dylik anstalts hjerta är des: sekreterare. Landtbruksakademiens förre sekreterare var det endast till namnet. I alla hänseenden er bedersman, var han alldeles främmande för de för pligtelser som ålågo denna befattning. Man erkände vigten af att fästa vid akademien er ny sekreterare, som var sitt kall fullt vuxen. På svenska jordbrukets firmament glänste den tiden en dubbelstjerna. Nonnen var redan fästad. Nathhorst sökte platsen och vann den. Jag kan här ej undgå att inlägga ett vittnesbörd derom, att konung Carl Joban, på grund af hans personliga bekantskap med Nathhorst, med nöje biföll förslaget om hans utnäm: pande till sekreterare i landtbruksakademien. Sedandess har han i ett tjugotal af år verkat i denna ställning. I veten alla, hvilka frukter denna verksamhet burit. Vi se dem för våra ögon från Haparanda till Ystad. Svårligen har någon i fullare mått förenat vetenskapsmannens och den administrative organisatörens förtjenster. Ingen har haft större inflytande på gången af akademiens inre angelägenheter, på ordnandet af undervisningsanstalterna för jordbruket, på alla de åtgärder, som sedermera vidtagits till dess befrämjande. Lifligt erkännande dessa sällsporda förtjenster, hafva hir församlade idkare och vänner af landtbruket önskatt att gifva eder en gärd af den tacksamhet och högaktning, som svenske jordbrukaren, ja! hela nationen är eder skyldig. Jag utbeder mig att ni mottager denna skänk såsom ett vedermäle af tacksamsamhet och tillika såsom ett minne till hugnad för edra i landtbrukets tjenst verkande söner. Utbriogen såsom ett tecken till bifall ett lefve för k. sekreteraren Nathhorst! Församlingen besvarade denna uppmaning med ett trefaldigt lefvel Hr Nathhorst tackade för detta bevis på den välvilja, hvarmed bans verksamhet för jordbruket blifvit af hans medborgare mottagen. Hans enda förtjenst låge i redligheten af hans bemödanden. Han hade i dag blifvit särskildt påmind om det öfverseende, som den person, hvilken nu fört ordet, låtit komma honom till del, när han tog första steget på sin bana, samt det stöd han funnit i landtbruksakadewiens förre sekreterare. Hade det lyckats honom att Hågorlunda tillfredsställande motsvara de anspråk man haft på en person på hans plats, har han derför att tacka dessa sina lärare och rådgifvare. Han tackar församlingen för den bevisade hedern, som han djupt känner; framför allt de tvenne män, Fåbraeus och Poppius, utan hvilka han isgenting kunnat uträtta; äfvensom alla andra, som sträfvat ! samma riktning och hvilkas förenade krafter ensamt kunnat föra till det mål man humnit.