Aftonbladet – 9 juli 1860, sida 3

. Tack,, .svårade Emilia med. tårar i ögonon. Det var ni, som : frälste mig Hon darrade för den strålande innerliga; blick hon mötte Och drog sagta. sin hand tillbaka, i; Farväl, mamsell Emilia! Jag kommer snart igen, sade. .han i en kallare ton och sprang utför trapporna. . L 1 Johansson var ej hemma. :: Hån mäste derföre söka upp honom efter madam Holfas an! visning, för att berätta hvad som bhändt ogh ålägga honom att, så snart han slutat sitt arbete för aftonen, gå upp till den rika familjen och försöka sin lycka: HyrterRntetN s Mellan 8 och 9 på qvällen stod Johansson också vid grosskandlarens dörr och ringde. En betjent öpphade. : nÄrcherrskapet hemma?n, Ja. Jag vill be att få tala vid frun. Hväaäd vill Di? 3) Om jag får löf att tala vid frun sjelf I,;Hennes nåd. har främmande; -honstager i alla fall aldrig sjelf emot sådant folk. Sorl aft skratt och dansmusik trängde ut ifrån de upplysta rummen. : ; Men det är om hennes egen son jag har något angeläget alt säga. Drag hamn åt fanders! ,Hvad har han med hennes nåds son att göra ? Ad soap om Var beskedlig och hindra mig icke längre. Gossen kunde ju hafva blifvit hundbiten. Hundbiten,, och betjenten drog sig förskräckt undan: ; ib Bed då sin fru komma ut straxt. Betjenten gick in och bugade sig vid henneå nåds stol till tecken att han-hade något att sägg. VAL SKRIK Hvad är det? frågade hon halfhögt. En karl derute är så envis att få tala vid hennes nåd sjelf; han säger att lille Theofron skulle vara, hundbiten.