Aftonbladet – 7 juli 1860, sida 1

SJ ET VU LEV 0 Vv fe — —s 2x2f5sevemmvrommmemmm——— STOCKHOLM ten 7 Juli. Konferenserna i Baden-Baden. (Från Aftonbladets korrespondent.) Baden-Baden, slutet af Juni: Då detta bref kommer er tillhanda, skola redan telegrafdepeschetna och korrespondengerna, som blifvit afsända i alla väderstreck, hafva upplyst den europeiska allmänheten om kejsär Napoleons, prinsen-regentens och de öfriga tyska furstarnes handlingar och hållning under deras sammankomst här i denna sköna Schwarzwalderdal. Jag lemnate Berlin och begaf mig till Baden, derifrån jag ämnar öra en några månaders utflygt till Schweitz och talien, samt har närvarit vid hvad man kallar kongressen i Baden. Jag ämnar icke trötta edra läsare med en redogörelse för besöken, som furstar.se gjorde bos hvarandra, eller de dejeunger och dinger, som gåfvos till deras ära, än i gamla, än åter i nya slottet, tack vare :storhertige.ns af Baden gästfrihet, Jag vill icke heller görs mig till eko af de tusen små rykten, hvartill naturligtvis detta extraordinära möte mellar krönta bufvuden skulle ifva anledning. Mer flera fakta, som passerat så att säga mellan kulisserna och genöm en tillfällighet kommit. till min kännedom, skola måhända förtjena att närmare påpekas, då de kunna kasta en ny dager öfver detta suveränernas oväntade möte. Det torde således vara lämpligt att inskränka sig till sammankomstens politiska betydelse och de resultater, som man förnuftigtvis deraf kan vänta. På förhand bör anmärkas, att man i Tysklånd fästat mycket stor vigt vid de öfverläggningar, som prinsen-regenten och de tyska . suveränerna skulle hafva sigsemellän. liksom vid kejsar Napoleons samtal med reenten och de andra medlemmarne af tyska örbundet. Man förutsatte att dessa sednare samtal sannolikt icke kunde angå annat än de farhåzor, som Frankrikes hållning sedan Savoyens och Nizzas annexion hade uppväckt i! hela Tyskland, samt att de gåfve de bäste tillfällen åt fransmännens kejsare att personligen förnya de fredliga försäkringar, som på heder och tro blifvit gifna i Monitören och diplomatiska meddelanden, utan att hafva lyckats lugna allmänhetens farhågor på denne sidan Rhen. Från denna synpunkt trodd: man sig på förhand hafva lösningen till gåtan, och nyfikenheten spändes icke stark: RR annat än de eventuella meningsskiljaktigeterna under sammankomsten, hållningen hos de tyska furstarne, hvilkas fiendtligs känslor i afseende på Frankrike äro notoriska, och slutligen vid den form, hvarunder det på förhand förkunnade och tillgodogjorda fredsprogrammet skulle realiseras i Baden. Men hvad som tilldrog sig mesta uppmärksamheten af den tyska publiken, det var att få veta, hvad som afgjordes vid de särskilda öfverläggningarne mellan prinsen-regenten och de tyska furstarne. Bland de sednare voro de fyra konungarne, hertigen af Nassau och storhertigen af Darmstadt, således de suveräner, hvilkas ministrar sistlidne November håde rådplägat i Wirzburg i Bayern och der uppgjort grunderna för en politik, motsatt Preussens liberala. Man visste att bland dessa furstar var särskildt. konungen af Hanover, som nyligen slagit allmänna opinionen fsynen, då han till greflig värdighet upphöjde sin inrikesminister v. Borries, hvilkens hotelse med förräderi i hela Tyskland uppväckt denna harmfullt ogillande rörelse, hvarom jag talat i ett föregående bref från Berlin. Man fruktade således, att de mer eller mindre absoluttistiska tyska furstarne skulle begagna frånvaron af ministrarne, hvilka, till följd af en önskan att bevara åt mötet en enskild karakter, blifvit aflägsnade från kongressen, för att söka inverka på prinsen-regentenshållning och förmå honom afvika från den politiska bana ban hittills följt. i; ; Man afbidade således i Berlin och i. hela Norra Tyskland med orolig nyfikenhet resultatet af de tyska suveränernas möte. Den krig, som frågan om armåns reform hotat framkalla under kamrarnes sednaste session, hade strött några moln mellan regeringen i Preussen och den allmänna: andan, hvilken omgifvit denna regering ända från början med en; popularitet, som alla det, feodala partiets intriger icke lyckats försvaga. Mati befarade derföre att, om en omkastning i Preussens