Aftonbladet – 6 juli 1860, sida 1

ade tillbringat mera än en timma på bottnen af lenna brunn, hvilken enligt sedermera verkställd nätning befanns vara 30 meter eller uvgefår 100 ot djup. Besynnerligtvis hade Turner icke lidit nå son skada, utan kuade utan uppehåll resa tillbaka ill Neapel. Händelsen inträffade nära forum civile ett hus, hvilket man föga brytt sig om, såsom cke egande något specielt intresse. so — Ett intressant manuskript fins i Paris en familjs ego, hvars medlemmar under första kejsaredömet spelade en betydande rol. Det är ett oref af Napoleon I, som innehåller en kärleksbekänelse. När den gedermera så frejdade mannen ännu rär löjtnant, lärde han sig känna en herr Fardiva ch gjorde i dennes hus bekantskap med fröken äregoire de Colombier, i hvilken han förälskade sig. Frökens familj bebodde ett litet landtgods. Den inge löjtnanten erhöll tillträde dit och besökte dem ofta. Kmellertid ankom en adelsman vid namn Bressieux och började likaledes göra fröken sin kur. Bonaparte insåg, att han nu måste taza ett afgö. rande steg och skref derföre till den älskade ett längt bref, i hvilket han skildrade för henne gira käoslor samt bad henne underrätta sina föräldrar derom. Föräldrarne, som nu hade att välja mellan en löjnant utan utsigter och en adelsman ej utan förmögenhet, bestämde sig för det senare. Boaas partes bref gåfvo de åt en tredje person, för att af noom öfverlemnas åt författaren. Bonaparte motto e brefvet, utan svarade öfverlemnaren: Behåll ict; det skall en dag vittna om min kärlek och redligheten i mina afsigter.o Sålunda fick familjen Uolombier tillbaka brefvet, Som numera af den förvarades: Några månader senare, gifte sig frökta verkligen med herr Bressieux. År 1806 blef frn Bressieux kallad till hofdam hos kejsarinnan dosefine, Hennes broder blef prefekt i Turin och hennes man upphöjdes till baron samtutnämndes till Vireker för forstvärendet i riket: Samma bref, hyilk såsom en stor märkvärdighet förvarades af familjen och med lika pietet vårdades af dess arfvingar, kom nyligen i nuvarande: kejsarens händer, och det bans egen begäran, emedan det aldrig befordra les till tryck, så mycket man än anhöll derom. Kejsacen och kejsarinnan läste: det, men öfverlemnade let genast åter i deras händer, som så länge förvavat detsamma, fr