RR EL RT TE a Na nn SN TE RO aiogsrätt, såsom gifvande den dessa största kraft och betydelse, och hvilken rätt derföre i alla absolutistiska stater visserligen är beröfvad den skenrepresentation, som i någraaf sem eger rum. En nationalförsamling, sådan som den nuvarande franska, eller ett riksråd, sådant som detnyligen bildade österrikiska — se der det mål; hvartill reservanternas mening, -konseqvent genomförd, skulle så småningom allt mer närma oss, Under en riksdag med mindre reaktionär anda än den nu pågående skulle vi, i sanning, egnat föga uppmärksamhet åt detta försök att inskränka ständernas lagstiftningsrätt, atar endast omnämnt detsamma såsom ett liaet kuriosum. Nu se vi oss dock nödsakade att inlägga en skarp protest deremot, ej mindre för det vådliga för framtiden i ett sådant prejudikat, som det af reservanterna åsyftade, än äfven i anseende till den stora vigten för hela: landet och isynnerhet för aftärsverlden, att utan vidare uppskot få löst en för många år-sedan väckt fråga, hvilken redan då af flera sakkunniga män, hvaribland jemväl köpmän och fabrikanter, angågs vara en lifsfråga för hela vår handel oh rörelse, nemligen antagande af en ny konkurslag, byggd på de i Europas öfriga länder antagna grunder. Det obefogade i rteservanternas försök, att få fråan för denna risdag undanskjuten, träder dock än skarpare i dagen, omman kastar en blick på sättet, huru det af utskottet framlagda förslag tillkommit och huru många krafter dertill medverkat. Vi lemna här, till en-del med ledning af utskottets betänkande, en kort teckning deraf. r 1852 var, änder presidenten Skogmans presidium, nedsatt en komite för att afgifva förslag angående kreditförhållandenas ordnande... Denna komitå, som, om vi ej missminna oss, bland sina ledamöter jemväl räknade värdiga representanter från den egentliga affärsverlden, uttalade en skarp förkastelsedom öfver hela vår kreditlagstiftning ock blottade skoningslöst dess brist på inre sammanhang och konseqvens samt det demoraliserande deri för landets hela befolkning. Såsom af synnerlig vigt framhöllo komiterade antagande af en ny konkurslag, byggd på den franska handelsrättens principer, hvilka voro antagna i nästan hela det öfriga Europa. Flera af dessa principer utveoklades ock af komiterade och försvarades med en glänsande bevisning. Sedan denna komite afgifvit sitt betänkande, förordnades fn annan, bestående af tre lagfarna män (brr Nordström, Lagergren och v. Feilitzen), att utarbeta förslag till ny konkurslag m, m.. hvilket ock skedde, och v.rdetta förslag, som blef färdigt 1854, helt och hållet bygdt å den europeiska konkursrättens principer. Förslaget blef derefter föremål för en omfattande och. minutiös granskning af högsta domstolen, inom hvilken några ledamöter icke ville veta af de nya iderna, utan tyckte , hufvudgrunderna för vår gällande konkurslagstiftning, ehuru afvikande från hela det öfriga Europas, likväl Vara de bästa i verlden, hvaremot andra ledamöter inom samma domstol gjorde en mängd detaljanmörkningar, som synas hafva föranledt att hela förslaget tills vidare blef lagdt på hyllan inom justitiedepartementet. Men midt under förra riksdagen, sedan penningekrisen och deraf föranledda falissementef visat befängdheten af de grunder, hvarpå vår konkurslag är byggd, fästade enskilda motionärer uppmärksamhet på nödvändigheten att skyndsamt förbättra konkurslagstiftningen; och i anledning deraf ingingo ständerna till K. M:t med en skrifvelse, .deruti de anhöllo, att vid denna riksdag få emottaga förslag till ny konkurslag m. m., samt uppräknade flera af de nya grunder, som de ansågo böra i konkurslagstiftningen införas och hvilka voro enabanda med de i det förut upprättade förslaget följda. Dessa grunder blefvo således af ständerna godkända. För att förekomma möjliga försök till misstydning af denna ständernas skrifvelse, är det nödigt erinra, att riksdagen då var så långt framskriden, att ständernas lagutskott icke kunde hinna utarbeta något konkurslagsförslag och att ständerna iske enligt grundlagen ega rätt att sjelfva nedsätta någon komite för att arbeta emellan riksdagarne. .Betydelsen af ständernas skrifvelse var således den, att få en ny konkurslag vid denna riksdag; men vigten låg alldeles icke derpå, att förslaget just skulle utgå från K. M:t. Sådant bade icke varit ständerna värdigt och skulle, enär de bägge statsmakterna i dylika Frågor äro fullkomligt jemnlika, sett lika besynnerligt ut som om regeringen begärt att af ständerna få utarbetadt något lagförslag, hvars antagande regeringen önskade. Ienlighet med ständernas begäran nedsattes ock en komitå,. bestående af grefve E. Sparre, lagutskottets ordförande vid flera riksdagår, häradshöfding Iessle, en erfaren landtdomare och på samma gång aktad affärsman, samt advokatfiskalen Söllscher, en af hutvudstadens anseddaste jurister med mycken praktisk vana och säker teoretisk underbyggnad. Regeringens instruktion för denna komite innebar tydligen ett gillande af de utaf ständerna uppgifna hufvudgrunder för en ny konkurslag, de der äfven igenfunnos i 18354 års ofvannämnda förslag, hvilket således skulle af komiten revideras; dock borde äfven högsta domstolens anmärkningar af komiten uppmärksammas. Sedan denna komite, om vi ej alltför mycket missminna oss, rådfört sig med Stockholms köpmansförening och jemväl en lid samarbetat med en utmärkt jurist från Norge, afgaf komiten sommaren förlidet år tskilliga lagförslag, hvaribland det vigtigaste ar förslag till ny konkurslag. Samtliga dessa örslag granskades inom justitiedeparmentet, odkändes derstädes och remitterades till högta domstolens utlåtande, der föredragningen örja de i September förra året; men ännu har ke a!et äskede utlåtandet afhörts. Komitens rslag speidåes mellertid i tryck, granskades h gill sdes,bufvudsakligen af pressen, jemväl Pa Wen KAR LL Rs a