Aftonbladet – 6 juli 1860, sida 1

— Neapolitanska polisens grymheter. Times meddelar ett utdrag af en skrifvelse från en hr J. MBridge, som den 17 Febr. 1848 befann sig i Palermo och efter förstörelsen af polisbyggnaden inträngde jemte folket i fängelserna. -Utaf hans förfärliga skildring af hvad han der såg anförer Times följande: En del af huset syntes otillgängligt, men bakom ett bokskåp upptäckte man slutligen en kort, förut tillmurad dörr. Den ledde till sju rum, uppfyllda af skeletter och lik, i åtskilliga s adier af förruttnelse. Många af dessa voro slagna i bojor, och två hängde korsfästade på väggen. Asynen af dessa shyggligheter satte folket i ett sådant raseri, att det frainsläpade omkring 40 sbirrer ur fängelserna och sköt dem på platsen. Många af de närvarande per sonerna sökte länge såsom förtviflade bland de half ruttna liken, för att möjligtvis påträffa lemningar af fäder, bröder eller andra slägtingar, hvilka försvunait, och om hvilkas öde man aldrig fått Någon upplyshing. En af sbirrerna, anför berätt ren, rHvilken jag förgäfves sökte att rädda; sökte öfvertyga mig, att de på väggen hängande icke blifvit lefvande korsfästade, utan först efter döden fastspikade vid väggen, för att öka de ännu lefvandes qval Men de båda korsfästades: ställning motsade emellertid denna förklaring; ty de syntes ännu såsom lik. vrida och böja sig under en långsam dödskamp. — Bit äfventyr i Pompejl. Tvåunga officerare, Turner och Boyle, från Malta reste i förta månaden öfver till Pompeji och ströfvade der omkring i de gamla husens källrar. Lika litet, som andraresande före dem, avade de här någon fara. Men likväl mötte en sådan, ty då Turner ville gå genom, såsom han tyckte, en dörröppning, föll han genast ned i en djup brunn, Hans kamrat förnimmer ett plötsligt buler, springer till stället, ropar flera gånger Turners namn, men får ieke något svar. Gripen af fruktan, gör han allarm och sammankallar derigenom en bop af officiella och icke officiella persorer på stället. Emellertid. hade Turner återkommit till sans och hemtat sig så mycket; att han kunde uppresa sig och stå på bottnen af den lyckligtvis torra brunnen. Enligt hans egna anordningar nedsläpptes först till honom ett ljus och derefter ett rep, hvilket senare dock befanns vara för kort. Efter hvarjehanda försök nedfördes slutligen ett bräde med i begge ändar fastgjorda rep, och den borttappade männen fördes med tillhjelp deraf upp i dagen. Han