Aftonbladet – 6 juli 1860, sida 1

slagit mig ned. : Jag vet ej, om tiden fram-. deles skall tillåta mig att göra rättvisa åt denne förträfflige och käcke unge man; jag vill således just nu, då jag kommit att nämna hans namn, betala den skatt jag är hans minne skyldig. Arme Griggs! Jag har knappt med ett ord nämnt honom, och likväl, hvar har jag väl mött en man med beundransvärdare mod och en ädlare karakter? — Född i en rik familj, kom han att erbjuda sina penningar, sitt snille och sitt blod åt den nyfödda republiken, och han gaf henne också allt hvad ban erbjudit. En vacker dag kommer bref från hans slägtingar i Nordamerika, med uppmaning till honom att begifva sig dit för att emottaga ett kolossalt arf; men han hade redan vunnit den vackraste arfvedel, som kan tillfalla en man med öfvertygelse och tro — martyrkronan — ban hade dött för ett olyckligt, men ädelt och tappert folk. Och jag, som sett så många ärorika döda, jag såg min stackars väns kropp klufven i två stycken, likasom ekens stam af vedhuggarens yxa; öfre delen af kroppen hade förblifvit stående upprätt på !a Cassapas däck med det oförfärade ansigtet ännu purpradt af stridens eld, men lemmarna lågo, krossade och lösryckta, strödda omkring honom; ett karteschskott hade på tjugo stegs afstånd träffat honom, :och jag såg hans kropp på detta sätt stympad samma dag jag jemte en kamrat, efter att på general Canavarros befallning ha satt eld på flottiljen, steg ombord på Griggs fartyg, hvilket bokstafligen öfversällades af den fendtliga flottans skott. Oo frihet! frihet! hvilken drottning på jorden kan väl berömma sig af att ha en sådan svit af hbjeltar, som du har i bimlen! ——