Aftonbladet – 6 juli 1860, sida 1

Jag, som dittills ej tänkt derpå, märkte nu att äfven jag frös. . Jag steg upp och. skakade på mig; några åf mina kamrater sutto eller lågo redan stelnade af kyla, för att ej mer uppstiga. Jag fattade dem i armarne. Tre eller fyra befunno sig i detta tillstånd af. domning, då man föredrager dödsdvalan fråmför plågan att röra sig. 5 Jag kallade de starkaste till min bjelp, tvang dem, som lågo afdomnade, att stiga upp, fattade en af dem i: handen och uppmanade dem, som krafterna ännu ej öfvergifvit, att göra på samma sätt, ropande: Låtom oss springa! och föregick i detsamma med mitt exempel. NA Det var i början ganska svårt, ja till och med högst plågsamt att röra de stelnade lemmarne; men småningom återvunno dessa sin böjlighet, I nära en timmas tid fortforo vi med denna motion, men då. hade blodet i våra ådror återfått sin värme. Vi sysselsatte oss med denna gymnasttk invid floden Aserigua, hvilken flyter parallelt med hafvet, hvari hon utfaller på något afstånd från det ställe der vi .befanno oss; vi -begåfvo oss uppföre högra stranden, till dess vi kommo till en estancia och. funno gästfrihet, ty gästfriheten har för evigt slagit ned sina bopålar vid: porten af hvarje amerikanskt hus. ; : Vår andra lancion, som fördes af Griggs och fått namnet Seival, lyckades, eburu den ej var större än vår, men dock af olika konstruktion, kämpa möt stormen, trotsa den och -segerrikt fortsätta sin färd. Jag måste äfven medgifva, att Griggs, var en ypperlig sjöman. Jag skrifver för dagen, möjligen nödsakad att i morgon lemna den fristad, der jag nu