Aftonbladet – 5 juli 1860, sida 2

har ett bättre hjerta och en älskvärdare kärakter än alla fröknar jag känner tillhoparäl.nade.n . Nå, nå, doktor, ni glömmer er., ropade baronen förskräckt. Jag vet det, och ber berr baron förlåta det, men jag är också en menniska och har inte tålamod att höra den stackars flickan så bittert och skoningslöst bedömd.v Fröken, som ofta glömde sin värdighet då hon sjelf förde ordet, kom alltid ihåg den så mycket lifligare, då någon annan ej uppmärksammade den nog. Hon reste sig derföre majestätiskt från bordet och gick ut alldeles gul af vrede. . Baronen såg sig generad omkring. Det förundrar mig, herr doktor, att en så gammal och erfaren man inte förstår att klokare behandla damer. Jag ber tusen gånger om ursäkt, herr baron, men jag sade endast klara sanningen. Med en dam och isynnerhet med Albertina får man låta fem vara jemt, och sanningen, — huru ofta får man väl helt eimpelt släppa den fram här i verlden! Baron gör damerna orätt, liksom de flesta karlar. De stackars varelserna uppfostras från barndomen endast till att behaga — jag talar nu inte om fröken Albertina, utan om könet i allmänhet — det ligger i deras natur ett behof att närma sig, att uppehållas, att älskas, och detta är det enda naturliga som får vara qvar hos dem. Energi, omdöme, vilja, duglighet, oafhängighet, det borttuktas och förqväfves strängare än alla deras fel. När de så växt upp i den öfvertygelsen, att skönhet är den förnämsta egenskapen hos en qvinna, svaghet den dernäst, och inskränkthet den tredje, att största svärmen af kurtisörer är den största utmärkelse och celibat den största skam; så faller det af sig sjelf att de skola koncentrera