Aftonbladet – 29 juni 1860, sida 3

Rättegångsoch Polissaker.: Djurgårds-slagsmålet. Ransakningen å Ensta ting. Enligt hvad förut varit i detta blad omnämdt, voro de i detta måi invecklade löjtnanterna Levin, Bibau, Claes och Axel von Mecklenburg-samt Mazer kallade att i går kl. 9 f. m. infinna sig i tingshuset vid Enosta gästgifvaregård, för att stånda ansvar för det de skola hafva. vid åtskilliga tillfällen å Djurgården örfördelat personer, samt särskildt söndagen den 13 Maj, före sabbatens utgång, derstädes under fylleri och oljud å allmän väg med berådt mod föröfvat våld mot sidenkram: handlaren Wibell m. fl. Medanledning häraf vade redan, tidigt på morgonen en mängd olk samlats vid Ensta gästgifvaregård, beläsen en och tre qvarts mil från hufvudstaden åt Roslagssidan. Förutom kärandeparteroch vittnen, som effer hand samlades, anlände emligen såväl från hufvudstaden som från sringliggande trakten ett betydligt antal peroner; hvilka hade för afsigt att såsom åhöcare öfvervara förhandlingarne. Ungefär vid len för rättegångens början utsatta tid an-. inde den tillförordnade döomhafvanden, v. viradshöfding Karl Barthelson med sitt bitärde on god stuud utöfver denutsatta tiden förflötnu, !erunder ännu ingen-af-svarandena syntes til:, ;ch man hörde talrika gissningar ochförmodan;:en huruvida de tilläfventyrs skulle uteblifva. Fram emot tiotiden märktes likväl på en biväg, edande iPp till Ensta från den ungefär en. 1vartsmil derifrån inskärande Saltsjöviken, en rik trupp uniformerade personer. Det var samtlige de tilltalade, åtföljda af ett stort anal andra Officerare, alla, så när som på eti ;ar, i uniform. De hade färdats sjöledeg till rten och till fots tillryggalagt vägen från sjön ill Ensta. Den, som icke på förhand kände te tilltalade, hade likväl lätt att bland de öf: :ga igenfinna dem. . De buro nemligen alleammans under uniformsurtoutens venstra uppJag instucket ett hopviket pappersark, som sedermera befanns innebålla en skriftligen affattad relation om den andel: hvar och en af de tilltalade förmälde sig bafva baft i det omhandlade uppträdet. s Man inträdde nu i tingssalen, ett temligen rymligt rum. med tre fönsterlufter på väggen midt emot ingången från förstugan. Dess aptering för det allvarsamma ändamål, hvartil) det nu skulle användas, är, såsom vanligen sed tingssalarne på landet, mycket provisorisk. En bänk och några stolar, ställda tvärsver golfvet, bilda skranket; ett vanligt fällbord, försedt med en röd ylleduk, är dombordet. För domhafvandens ländstol fanns en estrad, och till höger och venster .om dombordet, längs långväggarne af rummet, stodo stolar, bestämda för nämndens ledåmöter. Under någon stunds väntan innan domstolen sätter sig har man god tid till betraktelsr öfver den fullkomliga frånvaron af all på de yttre sinnena imponerande ståt vid rättsskipningen i vårt land, särdeles på landsbygden. Om kontrasten är stor redan mellan anblicken af en domstolssession i hufvudstaden och en sådan i åtskilliga främmande länder med sin stora apparat af bemantladeoch perukklädda rättsledamöter, så är detta i ännu högre grad förhållandet i afseende på en domstol på landet, . Särdeles gör sig detta intryck gällande, Jå man före sessionens början ser tjensteflicsör skynda fram och åter öfver domsalens sanctuarium, platsen innanför skranket; med brickor med frukostanrättningar, bränvinskara: iner, ölbuteljer etc. för domstolsledamöternas) ett sidorum; pågående frukostspisning. De uppslagna biblarna på dombordet erinra om det enda niedel, som vid den svenska domstolen användes att imponera på dem, som der skola afgifva sina berättelser — vittneseden. Det öfriga får domarens allvarliga och värdiga håll: nihg uträtta. Oftast torde uckså dessa medel!