Aftonbladet – 27 juni 1860, sida 3

dager. Mina ärenden uträttar jag om qvällarne, då jag ej ser något annat, ty ljus är nu en alltför dyr artikel, och vi fruntimmer kunna intet arbete företaga som är värdt ett ljus. Jag städar sjelf mitt rum och tvättar sjelf hvad jag behöfver, men det få vi passa på då värdinnan stryker, ty hon har i hyreskontraktet lofvat mig att få dela hennes strykugn en gång i-månaden. Min pension räcker nätt och jemnt till detta, och till min toilett och andra tillfälliga behofver har jag inkomsten af något arbete från ett väfveri. Du får lefva fritt hos mig och nöja dig med som det är, det har jag lofvat din far; men för dina enskildta behof får du se till att du kan skaffa dig arbeten, du som jag. Jag vill gerna arbeta, om blott faster är så god och rekommenderar. mig till någon, eller säger mig hvar jag skall få det. Doktorinnan log bittert. Jag kan ej rekommendera dig, barn! De, som kände mig medan min man lefde och höll ett gästfritt hus, hafva alla glömt mig sedan; och du finner att jag lefver nu på en fot, som ej. rekommenderar. Jag är okänd och vill vara okänd numera. Verlden kännes ej vid den fattige. Man har endast två vägar att välja: en att lägga sig i gathörnen och blifva föraktad — eller-den andra att lägga sig i ide och blifva glömd. Den sednare klassen är mycket talrik och kallas ?pauvres honteux?, — Vi höra till den, och komma, vill jag hoppas, aldrig att höra till den andra. Nej, nej! utbrast Emilia häftigt, aldrig, nen hvad skall jag göra. ERNA Annonsera efter arbete för bättre köp än andra. : Men om jag ej får något. : Då får du gå i butiker och magasiner och bjuda ut dig; vi skola väl försöka.n s (Forts. följer.