Aftonbladet – 27 juni 1860, sida 2

skicklig i sitt fack och alltid utan egen mening, ty hon är blott en maskin, hennes men niskovärde angår ingen; och tvärtom, om hop är aldrig så skicklig, aldrig så älskvärd och aktningsvärd, så tåles hon ej i en beroende siällning, om hon har principer, om hon vågar reflektera öfver hvad hon ser, och orm hon har känsla och sinne för lifvets fröjder och sörger som en annan menniska. Hon skall blott vara en maskin, och en tänkande och kännande maskin är gement. Så är: det, vi må ropa tusen gånger att detär orimligt, opinionen säger att så är, och vi få taga verlden sådan den är Så räsonnerar faster, och är det så, så är det sannerligen en förnedring, en ryslig förnedring. Men finnes det då ingen möjlighet för en flicka att försörja sig, att komma i verksamhet, utan att förnedra sig? Är det då bederligare att vara andras fodernöt, att lefva på andras-bekostnad, än ätt sjelf söka förtjena sitt uppehälle? Icke hederligare, men intressantare, qvinligare, älskvärdare. Menniskorna äro i allmänhet som bortskämda barn, de vilja hafva leksaker och sky allt allvar; det kommer nog öfver oss ändå, säga de, deraf hafva vi den stötande egoism, som så ofta faller äfven lyckligare lottade i ögonen. Man vill ej göra något för andra, annat än pligtskyldigast då det kan undvikas utan att kompromettera: Hura få är det ej, som göra godt för att det gläder dem, för att det är deras inne:sta själs behof! Funnes många sådana, skulle verlden se annorlunda ut än den gör; det vore något annat än dessa reformer, somm nu arbetas för med händer och fötter, att få qvinnorna emanciperade, myndiga, lärda — ack, de blifva derigenom blott ännu mera obehagliga och isolerade! Dessa genialiska fruntimmer, med förflugna fasoner, vårdslösad klädsel och oförsyntdjerfs