Aftonbladet – 27 juni 1860, sida 2

mer den efter sin egen passion och söker blott sin egen tillfredsställelse. Men hvarthän förirra sig då mina tankar — ack! den som ej hade tankar och själ att kämpa med beständigt., afbröt bon hastigt och gick till fönstret, som. hon under ett djupt andetag öppnade. Höstvinden tjöt ibland träden, men månen sken klart bortöfver kullarne. Då hörde bon plötsligt ett prasslande bland buskarne, och med ett häftigt språng stod en hvit katt uppe på fönsterkarmen. Hans ena öga var utklöst, örat blödde och hela hans kropp bar tydliga spår af misshandling och svält. Med ett sorgligt jamande såg han sig omkring och blef vid åsynen af Emilia så förskräckt, att han skyndsamt beredde sig att hoppa ner igen, men hon tog honom i knäet, torkade blodet utaf honom och förmådde honom slutligen att: med ett lugnt och belåtet spinnande somna in hos henne. Du stackars kräk kommer riktigt och gör narr af mig, sade hon sorgligtleende. Det var ett språng å la fröken Albertinas panter, det må jag säga. Men i morgon skall. du få mitt mjölkglas till frukost, och jag skall be någon taga vård om dig, om du inte kan få följa med mig, det lofvar jag dig, stackars kisse.n Förströdd af denna lilla bändelse, stängde hon fönstret och gick till sängs. Följande .morgon tog doktorinnan henne med sig, så snart kaffet var drucket, för att besörja. inpackningen, och fröken Albertina bevakade hvarje steg och rörelse af sin bror. Han vaknade nedslagen och gick orolig fram och åter, skickade några af de böcker, Emilia tyckt mest om, upp på hennes rum, med hennes namn skrifvet i, och såg oupphörligt på klockan. Slutligen körde vagnen fram, och sällskapet