Aftonbladet – 25 juni 1860, sida 2

att en så söt flicka fått en så ful vana. Rulla nu stolen: närmare hit och läs för mig något ur den der mystiska portföljen. I afton -har jag mod som en björn. Hon skall se huru det går till att göra. sig en treflig afton ... Ring der på klockan, om jag får be, vi skola begära in frukt, drufvor och litet vin... Hvadbefalles? Skulle det ej gå an? Jag tror väl. Och var sedan snäll och god, fortfor han, upprymd efter detta arrangement, oeh visa att miss Emilia:sätter förtroende till mig. Det skulle verkligen roa mig att höra några af Emilias fantasier. De äro ej så glada som baron kanske tror; de kunde störa den glada stämningen., Åhnej! Låt se, verser, teckningar, teaterpieser, nå! det är då omvexling åtminstohe, här är ruuäsik: också och -brodermönster, men hvad är detta: Uisökt fogelsoppa. Till 6 väl rengjorda foglar tages... ;nej, nej, nej. detta blir en formlig ;köksförklaring. Hvem kunde tro Emilia om sådant Mångsidighet framför allt är min sats, men om baron verkligen skall se något ordentligt helt, så låt oss taga detta !illa poem; eller denna skildringen från mitt föräldrahem. Mitt kära, kära hem! Det är det bästan, och hon fästade ögonen kärleksfullt på papperet, medan en tydlig darrning flög igenom henne. Hvad är det? Mår icke Emilia bra ?, frågade baronen, som plötsligt såg henne blekna. Åhjo, jag har blott haft litet hjertklappning i dag. Nånå nå! Låt höra nu då, ropade baronen otåligt i det han lagade sig till en beqväm, lyssnande ställning i den mjuka stolen. Skola vi läsa ett samtal med ett bläckhorn ?, Ja, låt gån Emilia läste: