Aftonbladet – 25 juni 1860, sida 2

verld, der jag än såg små hafstroll gunga på forssarnes brusan le skum, än hörde de djupa furuskogarne sjunga. sin: högtidliga sång, än följde månen på dess nattliga bana öfver de tysta spegelblanka fjärdarne och sunden! — En väldig natur glänste för mina ögon hvart jag såg :omkring det sköna fadershemmet och lånade min fantasi form och namn åt dyra, drömda föremål, Men ännu fanns för mig ett problem löst, nemligen hvad den kärlek var, som alltid talades om i dessa visor. Dessa jungfrur i högan loft, som sömmade i silke och guld åt sina eldiga riddare kunde jag ej få någon föreställning om; då jag såg ladugårdspigorna med stäfvan på hufvudet, eller väfverskorna med en kippig sko på ena foten trampa och slåoch kasta sina armar dagen i ända, icke ens då jag såg min mor med den; skramlande nyckelknippan göra sin rund i: hushållet. Kärlek, kärlek ! svärmade jag och sprang overksam omkring uti skogarne. Hvad är kärlek?... Och man tyckte att jag var bara barnet och tvang mig derföre ej att arbeta, då jag ej i godo ville gå in derpå. Plötsligt börja ejag få ljus i saken. Jag hittade på en roman i botten af spolkorgen och fick väfverskans löfte att få läsa den, om jag spolade en hel afton åt henne... Surr, hvad hjulet flög! Jag blef så trött, men det bjelpte ej; och snart hamnade jag med min ljuffa lön under alarne nere vid ån, der deras lummiga grenar slokade ner i det tyst rinnande vattnet så skönt, att jag, trots min läseifver, måste kasta ett beundrande öga omkring mig. Men hvad fann jag ej 1 denna romanl... Massor af förälskadt folk, menniskor af kött och blod, likasom Väfvar-Anna sjelf, Det lefde som en hel myrstack för mina. ögon. Ej dessa idealiska jungfrur, som knappast med enäblick belönade den trogne riddaren,