Aftonbladet – 22 juni 1860, sida 3

deles likgiltigt. Hvad den mäktigaste tycker är hufvudsaken. Åter ville Emilia göra en invändning, men den gamla afbröt, i det hon häftade sina kalla, skarpa ögon på Emilias blossande anlete: Skall-du vara hos mig, så förbehåller jag mig, att du är klök. En flicka opponerar sig aldrig, tesonnerar aldrig. Säger någon att korpen är hvit, så är han hvit. Säger någon att rätt är orätt, så är det orätt. Du måste hädanefter vara en underordnad, beroende person, och det är beroendets abed. — Kom ihåg att jag lärt det, jag upprepar icke gerna, hvad jag en gång sagt; och den gamla försvann. ANDRA KAPITLET, En brytning. Emilia satt några dagar scdnare nedsjunken i en af fåtöljerna i röda salongen. Det skymde allt starkare, och hon var mycket blek af ett svårt illamående under hela dagen. De gamla familjporträtterna tittade spöklikt ned från väggarna, och några råttor knaprade i kakelugnsvrån, Man kunde just bli rädd., suckade hon för sig sjelf. Om någon ändå kom och tände på en brasa här i mörkret, men nu då baron är borta och fröken och faster gått till prestgården på visit, så bryr väl ingen sig om mig, kan jag tro. Något ljus måste jag ändå fån, och -hon ringde. Ingen svarade. Hon ringde åter, då någon plötsligt rörde sig isalen utanför och ett sakta tassande hördes öfver det bonade golfvet. I förskräckelsen ringde Emilia af alla krafter, då ändtligen en piga kom störtande in, halft ond halft ängslig, men Emilia lugnade sig ögonblickligt, då hon såg att den tassande vårelsen ej var någon annan än den gamle bandhunden, som smugit sig in. Herre Jesses, hvad är det fatt? skrek pigan.