Aftonbladet – 21 juni 1860, sida 3

Jag måtte väl icke vara någon sanguiniker heller ! Jo, det tror jag,, skrattade Emilia. Nej, förlåt mig! Jag har för längesedan kommit ifrån de illusioner, drömmar, känslosamheter och barnsligheter, som karakterisera sådant folk.. Ett ur, som kommit i olag, är ändå ett ur. Om fjedårn slappats och visaren lossnat, har det dock förr gått som det skulle.n ?Mjukaste tjenare. Alltför artigt!? . Emilia, som plötsligt tänkte på det ohöfliga i jemförelsen, smög hastigt och smekande bort till baronens stol. Ack, blif icke ond på mig! Jag förstår icke att det faller sig så illa allt hvad jag säger i qväll. Gud skall vet , att jag ändå håller af baron öch så gerna ville roa i stället för att reta. Upptag icke minaord så onådigt, så komma de icke så tokigt! Säg, kan baron förlåta mig? Emilia erkänner sig då vara straffvärd? frågade baronen, som åter började bli vid godt humör. Jal svarade hon med låtsad förskräckelse. Och vill då underkasta sig min dom? Nåd! hviskade hon och. fördeleende hans hand till sina läppar. Jag skall betänka mig, fortfor han med låtsad vigtighet. Emilia skall i sinom tid få höra sin dom. . Men nu-kanske vi borde resa hemp, sade någon af de gamla damerna, som började tröttna både -vid sitt eget sladder och vid denna för dem obegripliga konversation. Jag ber tusen gånger,, invände baronen, med ens rycktur sin lifvade stämning. Syster Albertina skulle bli otröstlig, om vi ej få den äran att behålla damerna till qvällen, Och han ringde.Fråga fröken, om vi, ejifå se henne snart,