Aftonbladet – 21 juni 1860, sida 3

r diskontdirektionerna pröfvas. Vid votering blef emel-HHertid den af utskottet föreslagna bestämmelsen godkänd med 32 röster mot 9. i J : Utlåning mot pant af vågförtla effekter. ) Hr Ekman föreslog, att den i 35:te punkten inHl tagna specifikation på effekter, som fibge belånas, j måtte utgå, enär flera artiklar, som vore föremål för tillverkning i stor skala, der blifvit förbigångna. Tallaren önskade att i stället måtte införas de i hans I reservation antydda mera omfattande orden: smidt i och valsadt jern, jern-manufaktur; stål, messing och I koppar af alla slag samt alun och bly. SÅ Hrr H. Gahn och Holmqvist understödde detta för slag, som ock af ståndet bifölls. Hr Hjerta föreslog och ståndet beslöt en inbjudnig till medstånden att i detta beslut sig förena. Hr Wern anmärkte, att den såsom vilkor för tackjeros belåning i 35:de punkten upptagna bestämmelsen om bifogandet af vågattest med uppgift på den bergslags namn der tackjernet är tillverkadt vore olämplig, emedan densamma möjligen kunde från låverätt utesluta sådant tackjern, som ej vore tillverkadt i bergslag. Talaren önskade återremiss för vinnande af en förändrad redaktion. Momentet blef också af ståndet återremitteradt. Uppoch afskrifnings-räkningen. Hr Lallerstedt anmärkte att bestämmelsen att en så hög ränta som 3 procent på medel, som finge lyftas vid anfordran, vore olämplig, då den bidroge att hålla penningeräntan i allmänhet hög, och dessutom vådlig för banken, som finge på denha räkning insatta stora belöpp, som kunde, enligt hvad erfarenheten äfven visat, oförmöodadt och på en gång till stora belopp återfordras. Tal. önskade räntans fastställande till högst två procent. Hr Koch trodde deremot att bankostyrelsen börde vara i tillfälle att konkurrera med de enskilda bankerna, som rhan sett benägna att öfverbjuda riksbanken i förevarande hänseende. Den af hr Lallerstedt omtalade vådan hade utskottet förebygt genom att öfverlemna åt fullmäktiges pröfning på huru stort belopp enhvar får njuta ränta. Hrr Gahn och Palander anmärkte äfven att orden högst tre procent lemnade fullmäktige fria händer att hatidta efter omständigheterna. Hr Wallenberg befarade dock, att omder stode tre, så blefve det tre. Ingen enskild bank vore nog. förmäten att vilja konkorrera med riksbanken. (Allmän munterhet och rop af: Jo! jor) Sådant vore icke blott förmätet, det vore oklokt; det vore mer än ett fel, det vore en dumhet. Hr Björck trodde vådan för banken af plötsliga uttagningar på denna räkning ej så stor, då banken ju hade sin reservfond att tillita. Utskottets förslag bifölls. Utlåning med omsättningsrätt. Hr Björek sökte visa, att det nya förslaget att i allmänna diskonten inteckningssäkerhet företrädesvis skulle belånas, vore förknippadt ined många olägenheter och mötte stora betänkligheter. Till en början blefve bankens fond genom utlåning mot inteckningar ännu mer bunden än genom utlåning mot borgen. Handhafvandet af en sådan utlåning vore äfven förknippadt med stora svårigheter. Och huru skulle bankostyrelsen förfara, om en pantsatt egendom vid utmätningsauktionen ginge bort under det belånta värdet? Skulle den inropas för bankens räkning och banken belastas med;en sådan fastighet, eller skulle barken gå miste om sin fordran? Talaren fann dessa betänkligheter så stora, att han yrkade bibehållande af nu gällande stadgande i 171 s reglementet om utlåning från diskonten. : Hrr Boman och Palander trodde att det nyastadgandet om belåning af inteckningssäkerheter kunde bibehållas, endast man uteslöte bestämmelsen att de skola företrädesvie antagas. Hr Hjerta fann förslaget outförbart och förenade sig i hr Björcks yrkande: : Hr H. Gahn yrkade deremot bifall. Hr Lallerstedt ansåg förslaget blifva antagligt om man begagnade sig af uttrycket realsäkerheter. Hr Blanche försvarade diskontens nuvarande verksamhet och önskade afslag å utskottets förslag. Hr Schwan var förslaget icke mycket benägen; men trodde det möjligen kunna antagas, om det blott icke föreskrefves att inteckningar företrädesvis skulle tagas. Hr Billström talade i samma syfte, upplysande från sin erfarenhet med utlåningen från statslånefonden, att det i allmänhet icke var just de bästa inteckningar, som vid sådan belåning presenterades. Häri förenade sig hr Erikson. Sedan ståndet beslutat, att vid den votering, som i afseende härå begärdes, bifall till utskottets förslag skulle-blifva ja-proposition, bestämdes genom en preliminärvotering, och efter förseglade sedelns öppnande, att det gamla stadgandet skulle blifva kontraproposition. -Minoriteten i denna votering röstade för bifall med den af hr Billström föreslagna redaktionsförändring. Vid den hufvudsakliga voteringen blef med 31 röster mot 11 det nu gällände stadgandet bibehållet. Hr Björck föreslog och ståndet biföll, med 22 röster mot 16 att, för den Händelse vid omsättning felaktigt reversål lemnaås, det nya och fullständiga dokumentet skall vara aflemnadt inom en månad efter det oriktigt befunna reversal inlemnande. Utskottets af minoriteten understödda förslag stadgade en månad efter lånets förfallod rg. Försträckningar till filialbanker. Hr Renström ansåg den filialbankerna medgifna rätt att utställa assignationer å bestämda valörer på sitt bankokreditiv böra upphöra, enär banken, så snärt en sådan assignation blifvit anvisad, måste hålla penningar i beredskap för dess inlösen, hvilka finge ligga overksamma och räntelösa under hela defi tid assignätionen cirkulerade i allmänna rörelsen. Tal. ansåg indrägningarne på kreditiven böra ske endast med vexlar. Hr Grape lät uppläsa en deb af dr Björkmans reservation och förordade i enlighet dermed de nu gällande, för filialbankerna förmånligare bestämmelserha angående dessa banker. a Hr Kistner protesterade mot den intagna föreskriften, att staden Luleå blifvit särskildt omnämnd såsom den der borde företrädesvis, ihågkommas med understöd för filialbanks inrättande. Ståden. Piteå hade redan längesedan sökt en sådan förmån, och talaren yrkade derföre, ätt det antingen måtte i allmänhet uttryckas att någon stad i Norrbotten skulle erhålla filiälbark, eller ock att den ifrågavarande bestämmelsen måtte återremitteras. Hr Brun försvarade assignationsrätten, äfvensom rätmätigheten af staden Luleås anspråk såsom centralorten i länet. Hr H. Gahn talade för bifall, hänvisande till de goda skäl utskottet anfört för det framlagda förslaget. De nu gällande: stadgandena uppmuntrade icke filialbankerna att uppsamla penningar på dispositionsräkning, hvilket tvärtom vore för dem betänkligt; då de hade så-ringa kreditiv att vid starkare påkänningar anlita. Såg ej någon fara i assignationsrättens bibehållande. Hvad angick yttrandet om Luleå, så härrörde det dels deraf, att fråga ej varit väckt om filiaibank i någon annan stad, dels deraf att förslaget blifvit af landshöfdingen och af flera utskottsledamöter varmt förordadt. Hr Palander yrkade bifall. Hr Lallerstedt likaledes och med uttryckande af den förhoppning, att fråga hädanefter icke vidare skall uppstå om inrättandet af flera filialbanker än dem, till hvilka medel nu beviljas. Det vore verk-Ig ligen att betrakta-såsom en försynens synnerliga nåd, j tl att banken icke kommit att erfara vådan.af att ba penningar fästa på sådant sätt, som egt och eger I bi rum genom de åt filialbankerna meddelade försträekfr ningarne nå 10 år m