Aftonbladet – 20 juni 1860, sida 3

Hö VAL NULIKUpPIDBS OCH UC DOT om Malaren Delägna bergslagernas intressen för vinnande: af jernvägar såväl norr ut från Stockholm som från Cathriaeholm till Norrköping. I sådant fall kunde det lätt hända, och kommer äfven troligen att hända, att dessa sålunda förenade intressen komme att besegra de småländska och skånska intressena, helst det måste anses vara en högst billig och rättmätig fordran ut någonting då göres för Stockholm. Emellertid måste det besinnas att, äfven med antagande af den nu föreslagna Nässjölinien, många år skola förflyta innan en jernväg, som förenar denna punkt med Katrineholm, kan bhfva färdig. För att idagalägga Sverges förmenta lyckliga tillstånd i eko; nomiskt hänseende. behagade hr vice talmannen, då han i går yttrade sig till förmån för Naässjölinien, appläsa en tablå öfver riksgäldskontorets ställning, atvisande ett öfverskott af omkring 9 millioner rdr. Detta anser jag vara ett ingalunda olämpligt sätt att vederlögga de i utlandet spridda rykten, genom hvilka man sökt misskreditera vårt finansiella tillstånd mera än vi förtjena. Men för såvidt meningen varit, att dessa 9 millioner kunna tagas i betraktande såsom tillgång för jernvägsanläggningar, tror jag att vi måste inskränka begäret i detta afseende, emedan den i riksgäldskontorets räkenskaper synliga behållningen till ganska betydlig del utgöres af beviljade, men äanu innestående anslag för hvarjehanda ändamål. Om hela denna behållning varit tillgänglig för statens jernvägsarbeten, så hade regeringen ju icke behöft föreslå upptagande af utländskt lån på långt när till så stort belopp som skett, ej heller hr vice talmannen sjelf funnit sig nödsakad göra framställning om lånesummans ökande med ytterligare 10 millioner rdr. Flera talare hafva lika med mig erinrat om nödvändigheten att välja Lagalinien för att bespara omkring 3 millioner rdr. Besparingen skulle dock, såsom jag förut visat, blifvit ojemförligt vida större geuvom antagande af den ginaste linien, hvilken onekligen är den, som går öfver Götaström genom den så kallade Kråkebodalen. Man har yttrat förundran deröfver, att utskottet icke föreslagit en sådan sträckning; men detta lärer väl böra ursäktas utskottet, på grund af det utan tvifvel märkvärdiga skäl, att denna linie hvarken finnes utprickad på jernvägskomitens stora karta eller. omförmäld i komitens betänkande. Det har varit omöjligt att vinna utredning om orsaken till denna underlåtenhet, -hvilken derföre lärer få tillskrifvas någon outredd naturkraft, intilldess det kan behaga chefen för jernvägsstyrelsen eller den ledamot, som författat jernvägskomitens betänkande, att lösa denna märkvärdiga gåta. Men att denna linie icke är på höft tilltagen, visar sig ju deraf, att en fullständig profilritning deröfver finnes. Hr Rudling har anmärkt, att 9,000 fot af ifrågavarande linie har krökningar med en radie af 1,000 fot. Men då 9,000 fot icke utgöra mer än en svensk fjerdingsväg, och dessa krökningar således i alla händelser endast kunde förorsaka ett uppehållaf en eller två minuter genom färdens saktande, så är den anmärkta omständigheten att betrakta, såsom en småsak och försvinner alldeles i jemförelse ned den omväg af flera mil, som uppstår genom Nässjöliniens antagande. I afseende å skiljaktigheierna i komitåns uppgifter om kostnaderna för den rörliga materielen, tog jag mig i går friheten framlägga några märkvärdiga fakta Denna skiljaktighet, som man sökt förklara dermed, att de särskildakostnadsförslagen blifvit uppgjorda af olika ingeniörer, bevisar emellertid beskaffenheten af komitens sätt att gå till väga vid verkställda. granskningar, och den ringa omsorg, hvarmed saken blifvit behandlad, då man tillåtit sig att för rikets ständer framlägga kostnadsförslagen, till den grad olika under samma förhållanden, att antingen det ena eller andra måste vara oefterrättligt. Men jag vill icke fästa mig vid dessa förslag, utan endast taga till utgångspunkt andra förhållanden, som blifvit af erfarenheten bestyrkta. Då det är kändt, att anläggningskostnaden för den färdigbyggda delen af södra stambanan mellan Malmö och Finjasjön utgjort 800,000 rdr pr mil, lärer det icke kunna anses utgöra någon förhastad slutsats att påstå, att en jernväg, anlagd på den mest svåra och backiga terräng, omöjligen kan åtadkommas för mindre kostnad än Malmö-Finjalinien, som genomlöper en trakt af den slätaste och mest lättarbetade befenhet. Om man sålunda antager kostnaden för ölinien till allraminst 800,000 rdr pr mil och jemte. besinnar att, enligt komitens egna uppgift:r, denna jernväg skulle framdragas öfver icke mind e än elfva sjöar, hvilka måste förses med bankar, och dessutom öfver en mängd andra oländiga traktr, och deribland en söder om Gripenberg ! eläger: s vik äng af 37,000 fots längd, så kommer man till ex slutsumma af minst 10 millioner rdr, hvarmed stnaden för Nässjölinien skall komma att öfverstiga för Lagalinien. Jag utmanar en hvar att granden beräkning jag uppgjort, och jag skall erna mig vara en dålig räknare, om man kan bemig med något hufvudsakligt fel deri. Jag kan :e heller instämma i öfverste Ericsons antagande, som äfven af hr vice talmannen blifvit Nk att vägen mellan Stockholm och Malmö genom Östergötland borde kunna tillryggaläggas på 14 å 15 timmar. En sådan hastighet är en half gång större än den med hvilken man vågar resa på någon jernväg i Tyskland. Den vanliga beräkningen är 4 tyska mil, motsvarande 2?, svenska, i timman; och det anses numera tillförlitligen utredt att en starkare fart åstadkommer alltför stor nötning af materiel och deraf iörjande förlust. Jag har till närmare upplysning i etta hänseende rådfrågat en af ingeniören Stieler will öfverste Erieson afgifven och utskottet på begärun meddelad rapport öfver en nyligen förrättad inktionsresa, deri hr Stieler, som lärer vara jernigsstyrelsens förste mekanikus för den rörliga materielen, yttrat sig i detta ämne. Jag anhåller att få uppläsa ett utdrag deraf. Det lyder sålunda: Hastigheten under gång är för stor för behållning. Jag har under resan uppåt annoterat uppehållen vid stationerna. Totalsumnian var 102!, minuter. Som man går emot spetsar och vexlingar, måste man sakta låvgt förut och gå långsamt; 2 minuter gå förlorade vid inoch utgång, eller tillsammans 64 minuter. Summa 166 minuter. Om denna tid afdrages från resans tid 7 timmar, återstå 4!, timmar, hvilka, dividerade med banans längd, 17 mil, ge precist 4 mil i timman. Som hastigheten i der krokiga delen af jeruvägen emellan Göteborg och Alingsås är betydligt lägre, blir. den så mycket större på resten af jernovägen. — Fyra mil i timman är hastigheten för reguliera persontåg i Frankrike ock större än i Tyskland. — Mixta-tränger i Frankrike, som föra resande och messageries eller gods till paketpris, gå 3, mil, och der är utrönt, att gods, fördt med större hastighet än 3 mil efter vanlig godstariff, lemnar bestämd. förlust.s Denna rapport har varit remitterad till vederbörande distriktchefers hörande, och med anledning af deras yttrande har beräkningen undergått en jemkning i så måtto, att hastigheten icke ansetts vara större än 1 mil på 16 minuter. Det visar sig likväl äfven häraf, att man icke egnat tillräcklig pröfning åt en omständighet, som ären bland de allra vigtigaste, ja, en lifsfråga i jernvägshushållningen, att mar fästat ett alltför stort och -otillbörligt afseende på det, så att säga, aristokratiska intresse, som företrädesvis åsyftar nöjet att rutscha fram så fort som möjligt på jernvägarne, framför det allmännas intresse att kunna drifva trafiken med hushållning. Gifver man en gång fart åt detta begär att resa fort, så torde det icke komma att svalna annorledes än genom en alltför dyrköpt erfarenhet. Rättegångsoch Polissaker. I går e. m., under pågående gräfningsarbete för vattenledningsrörs nedläggande i Trångsund, der fordom lärer varit begrafningsplats, anträffades ben och hufvud:kålar efter flera lik. Benen blefvo genom: