Aftonbladet – 20 juni 1860, sida 3

SÅ re tra EN vig ud vg Reg Da Ferber tt GE at om icke talmanskonferensen kunde gifva vederbörande ordförande påstötning om större flit. Detta väckte allmänt bifall och många instämde. Sedan derefter Rosenberg yttrat sig i samma syfte och bjert framhållit huru ståndets ledamöter få gå här och på komitenters bekostnad trötta ut sig med att spatsera på gatorna, och många äfven med honom instämt, förklarade C. A. Larsson, att han gerna ville instämma i Måns Månssons framställning; men helst skul!e han dock hafva sett om ståndet för sin del beslutat att riksdagen skulle upplösas, då ståndet här ingenting kan uträtta. Många instämde. Nyqvist meddelade den upplysning, att han förmodad: uppskofver med uskottssammanträdena till en god del hafva varit iöranledda af ordförandernas bortresa, och han erinrade derföre om vidtagande af den förändring, att utskotten finge välja ordförande: SS — En återbliek på jernvägsfrågan. (Fortsättning från måndagsbladet af hr Hjertas anförande i borgareståndet angående den södra stambanan. Andra dagen, den 26 April e. m.) Jag har sökt att med största uppmärksamhet följa den lingvariga diskussion, som här blifvit förd, men icke kunnat förnimma mer än två anmärkningar, som beröra sjelfva saken. Den ena var den, som i går framställdes af hr Kock derom, att utskottet vid beräkningen af den odlade jorden inom Nässjö-liniens område förbigått Upvidinge härad. Detta är sannt, men härleder sig derifrån, att Upvidinge härad ligger så långt i öster, att blott en smal strimma af dess vestliga del faller inom nyssnämnda område, och arealen af denna strimma är i sanning så obetydlig, att den icke kunnat i någon väsentlig mån inverka på eräkningen. Den andra faktiska invändningen mot utskottet är gjörd af hr Dahm, som yttra:, att utskottets uppgi:t om den hastiga tillväxten af befolkningen inom Sunnerbo härad icke skulle förtjena något afseende, emedan sådan tillväxt ofta sku!le inträffa i orter med en fattigare befolkning. Denna invändning förlorar dock all betydelse, då man besinnar, att Sunnerbo är det folkrikaste af alla härader, som tillhöra provinsen Småland. En värd talare, hvilken under föregående enskilda samtal m:d sina vänner öppet förklarat sig stämd för Laga-linien, har sedermera ändrat sig och under diskussionen yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition, af uppgifven anledning, att han icke funnit sig öfvertygad af utskottets skäl; hvarjemte han åberopat sina kommittenters önskan, att han måtte rösta för Nässjö-linien. Huru mycken sakkännedom hans Kommittenter kunna ega i jemnförelse med statsutskottets ledamöter, som underkastat frågan en grundlig granskning, öfverlemnar jag till enhvar att bedöma. Vi veta, hurusom de underrättelser, hvilka från hufvudstaden komma landsorterna tillhanda, ofta äro i högsta grad ensidiga, och så har fallet varit vid detta, nästan mer än vid något annat tillfälle; ty det är allmänt bekant att en af hufvudstadens dagliga tidningar under de sednaste veckorna innehållit ständiga bearbetningar för Nässjö-linien, hvilka, skrifna till vinnande af ett visst ändamål, naturligtvis varit allt annat än oväldiga, ja till och I med sökt dölja och bortblanda de upplysningar utskottets betänkande lemnar. Att man på detta sätt i landsorten lätt kommer att bilda sig -en skef föreställning om saken är helt naturligt; men om en la: dsortsstads invånare, på grund af en dylik föreställning, ålägga sin riksdagsman att rösta för Näsdsjö-linien, tror jag att denne icke behöfver anse sig d deraf bunden -elter frikallad från skyldigheten att endast efter egen pröfning och öfvertygelse afgifva sin röst i saken. En af representanterna för Göteborg har förklarat, att han icke vill bestrida riktigheten af utskottets beräkningar, men anser ändå att jernvägskomiten varit bätte i til!fälle att bedöma förhållandena. Ungefärligen detsamma är yttradt af riksdagsmannen för Ystad, och den ene af Norrköpings representanter har till och med uttalat den åsigten, att sifferuppgifter skulle tjena till intet. Jag måste med anledning häraf å-yo erinra om det kända och ovedersägliga förhållande, att jernvägskomiten lemnat flera oriktiga uppgif: ter angående folkmängden och den odlade jordrymden, soml att dessa misstag, hvilka den komitens ledamot, som härom: blifvit hörd, velat tillskrifva ett förbiseende vid redaktionen af komitåns betänkande, icke destomindre blifvit upprepade och hufvudsakligen ingått såsom motiv för komitens förslag. Likaså är det kändt, att komitens uppgifter i fråga om jerntillverkningen i vissa delar äro felaktiga. Allt detta aumärktes inom utskottet och meddelades komitens ledamöter, eller åtminstone en af dem, men kunde sf honom icke nöjaktigt förklaras. Det måste så!ed s anses erkändt och till fullo bevisadt; att komiten haft det missödet att meddela falska premisser, al hvilka den sedan dragit de slutsatser, som grundlagt dess eget tillstyrkande å regeringens förslag och vilka, derest de icke af utskottet blifvit uppdagade -h vederlagda, ovilkorligen äfven skulle hafva vilseledt rikets ständer. Härtill kommer den förut anmärkta ofullständigheten af komitns protokoll. Hr Lallerstedt -har i detta hänseende yttrat, att protokollsföring hos komiteer tjenar till intet, och att hos den komit6, deri han sjelf varit ledamot, icke blifvit rörda några protokoller. Gerna medgifves, att pro rokollsföring är mindre behöflig hos en komitå, hvars mdamål är att utarbeta förslag till författning i ett visst ämne; men en komitå, som, likt jernvägskomiten; haft till åliggande att, genom dertill förordnade personer, anställa lokalundersökningar i afseende å jernbanssträckningar, att i särskilda delar af riket hålla möten samt att affatta och sammandraga hvad sid dessa möten förhandlas, måste vara ovilkorligen pligtig att låta sig föredragås allt hvad i dessa hän-.eenden förekommit. Nåväl, mina herrar! I jernvägskomitens protokoll finnes icke ett enda ord derom, att någon sådan föredragning inför komitån egt rum. Det kan vara en smaksak att åtnöjas med en dylik ofullständighet, men nu antydda förhållande tyckes fullt berättiga till. denslutsatsen, att denna komit6 i sjelfva verket icke, såsom det på papperet heter, bestått af fyra personer: Man träffar ej heller en enda -rad i protokollet, som visar att öfverste Ericson varit närvarande vid något af komitens sammanträden i orterna, utan synes komiten hafva egentligen utgjorts af hr bergmästaren Troilius, hvilker också ensam torde hafva utarbetat komitens. betänkande. När det således visar sig, att denne ende man i flera afseenden kommit att lemna vilseledande uppgifter, som ledt till oriktiga slutsatser, förefaller det i sanning oförklarligt, huru så många aktnings värda representanter kunna lemna ett afgjoråt före träde åt hans betänkande framför utskottets med största samvetsgrannhet sammanfattade utlåtande. En högt ärad ledamot af ståndet har, såsom ett skäl för Nässjöliniens företräde framför Lagalinien, anmärkt, att den förra, i anseende till traktens na turskönhet, skulle erbjuda en angenämare tur för de utländningar, som komme att begagna den södra stambanan. Om en dylik princip skulle hafva gjori sig gällande vid jernvägsanläggningar i utlandet, så hade man icke, såsom nu är fallet, på jernväg fått genomresa sådana trakter, såsom t. ex. Liäneburger heden och Preussens sandmarker m. fl., utan de jernbanor, som nu genomlöpa dessa trakter, blifvit på stora omvägar framdragna genom orter, hvilkas natarskönhet kunnat fägna den resandes öga. Men er. farenheten har visat, att man vid valet af bansträck, ningar i andra länder icke fästat sig vid denna omständighet,utan företrädesvis afsett den billigastt anläggningskostnaden och den största möjliga afkastning. Hr Swartz bar såsom skäl för Nässjölinier åberopat den fördel, som skulle tillskyndas städerna Wexiö och Eksjö genom södra stambanans dragandc i deras närhet. Omöjligen kan det förnekas, att de trakter, som få en jernväg i sin närhet, deraf skörda en väsendtlig fördel. Häri torde man ock få söka orsaken till det stora nit, som röjer sig för Nässjö linien, och man måste lemna sitt erkännande åt dev