Aftonbladet – 15 juni 1860, sida 2

varls valspråk. En mindre äreport ledde till len smala Brogatan, som var förmörkad af ransar och fla-gor, dragna tvärsöfver gatan, ich på den breda Stengatan var hvartenda mus prydt dels med. danska: flaggor, dels ch för det mest tillika med de svenska och : worska, med löfguirlander, kransar, initialer, rokiga tyger o. s. v. . På samma gata voro vå, andra stora äreportar uppförda. I lörlagsafton hade konungen ankommit från 5kodsborg med sitt hof, Kl. half 10 på söndagsförmiddagen samlales hästgardet, bofvagnarne samt de embetsnän och auktoriteter, som skulle mottaga koung Carl vid hamnen; kl. balf 11 infunno i: ig arfprinsen: och prins Christian i samma j. fsigt; omxring kl. half 12 ppspelade en nusikkår ,Kung. Carl den unge hjelte,, och traxt derefter gled ångfartyget Helsingborg ångsamt in i hamnen, under tredubbel salut rån Kronborg och örlogsfarygen samt dåvande hurrarop. från folkmassan. Konung: Jarl var åtföljd af 10—12. personer, hvsriland prins August, general Björnstjerna samt andshöfdingarne Troil och Rappe. På bron mottogs konungen med. ett tal afl. ordföranden i kommunalstyrelsen, hvilken utalade,. Relsingörs glädje öfver den värskap som förenade Nordens konungar: en känsla, som . hela danska folket delade och som han önskade måtte alltid fortfara. Konungen svarade några ord, hvarefter han med sviten for it till Kronborg, på hvars borggård den danske konungen mottog den svenske med en njertlig omfamning. Efter en timmas förlopp foro konungarne Ill Marienlyst, hvarest mycket folk var semadt. Under en lätt frukost derstädes blef konung Carl helsad med en sång af professor Holst. Efter frukosten, som räckte en timma, begåfvo konungarne sig till det nya Curhusetn, utanför hvilket en äreport var upprest, och derefter gjorde de en promenad i vagn, ande: störtregn, uti de kringliggande skogarne. Efter hemkomsten var sour på Kronborg och kl. 5 stor middag, hvarvid konungarne drucko hvarandras skål. Kl. half 10 framförde Helsingös handtverkaresångförening och samtliga skråen med 3 na fanor och sinnebilder, vid fackelsken, till Nordens begge konungar följande sång af C. Ploug: Straal gyldenblank; Du Sundets rustne Nögle! Bekrands Din :Pande, gamle Merkismand, Som saae Carl Gustaf tabe Havets Töile Og Stenbocks Drenge feie Skånes Strand! Thi bag Din Muur, de mörke Tiders Minde, Staae disse Landes Fyrster Haand i Haand, Med lige Huld og lige Tro i Sinde: Hil Kongebödrene i Nordens Aand! Og Eders Vänskab er ei Lunets Bjelde, Ei stakket Egennyttes Maskeleg; Af samrae Grund, som berer Eders Veelde, Af Folkehjertet, sundt og skert, det steg; Den Trang, som drev Jer i hinandens Arme, Var edle Folkevilliers edle Tolk, En Flamme klar af mange Hjerters Varme: Hil Broderkongerne for Broderfolk! Og Eders Venskabs Tvillingblomst skal trives, Og snoe sig lunende om Thronens: Fod! Og intet Blad skal bort af Blesten rives, Og ingen Orm skal gnave paa dens Rod! Engang til megtigt Tre den skal sig forme Med sterke Grene og med Lövets Pragt, Hvorunder Slegter trodse Fremtids Storme! Hil Nordens Haab, dets Kongers Broderpagt! Konung Carl trädde med konung Fredrik vid handen fram till: fönstret och tackade: med några entusiastiska ord, som vi (Feedre-. landet) ej kunna återgifva; men som gjorde: stor verkan på de församladen. Kl. half 11: passerade konungarne och pr-nsarne från Kronborg genom stadens med beckkransar upplysta gator. Somliga äreportar. voro dessutom vorientaliskt upplysta, och på rådhusets götiska hörntorn brunno bengaliska eldar. Kl. 2, till dl afreste konung Carl. Raketer kastades från fästningen och skeppen och Kronborg. var dessutom magiskt upplyst med en mängd biåa Jjus: