Aftonbladet – 15 juni 1860, sida 2

bierna, ty vi kunde ej på flera. dagar lägga i land någonstädes. Jag måste bekänna, att detta slags begrafning ingalunda var i min smak, och att jag hade så mycket större motvilja deremot, som jag, , efter all sannolikhet, helt snart skulle få dela samma öde, Jag bekände denna min vedefvilja för min vän Louis Carniglia. Dervid föllo mig följande ord. af Toscolo i minnet: En sten, en sten, som skiljer mina ben från dem, som döden utsår på land och i haf! Och min stackars vän grät och Iöfvade, att ej låta kasta mig i hafvet, utan gräfva en graf åt mig och nedlägga mig deri. Hvem vet, om han kunnat hålla sitt löfte, huru gerna ban än önskade de.! Mitt lik skulle ha mättat något bafsvidunder, någon krokodil i den ofantliga Platafloden. Jag skulle aldrig ha återsett Italien, aldrig stridt för det, detta mitt enda lefnadshopp! Hvem kunde: väl tro, att det var jag, som ett år derefter skulle se min käre Louis kastas af och an i Lränningarna och försvinna i hafvet, och som förgäfves skulle söka hans lik, för att kunna hålla det löfte mot honom; som han gifvit mig, att begrafva honom i den främmande jorden och ställa på hans graf en sten, som anbefallde honom till den resandes förböner! Stackars Louis! han hade en moders omvårdmad om mig under min långa och plågsamma sjukdom, hvarunder min enda lindring var åsynen af Honom och. de omsors ger detta ädla hjerta slösade på mig. — De under sednaste kriget framför Venedig försänkta tre Lloyd-skeppen: Roma, Egitto och Jupiter hafva blifvit upptagna. Roma är .temli-ligen oskadadt, men: Egitto, som låg midtemellan de båda andra försänktafiskeppen, har lidit större skada. Jupiter, ett af Iloyd-bolagets yppersta skepp, som gjorde 14 knap i timman, och för hvilket statenbetalte 800,004 fHoriner, är utan syånerliga skador upp: bragt ur djupet. Dess försänkning-skedde så plötsigt, att det alls icke utrymdes, utan gick till bottden med porslin och alla utensilierna i kajutorra.j