Aftonbladet – 14 juni 1860, sida 2

som vinden, medförande dem ur herrskaren menniskans åsyn! O sällsamhet i naturen! skapelsens underverk! huru. skall jag väl kunna skildra den rörelse, som den tjugofem-årige korsaren erfor vid din åsyn, då han för första gången utsträckte sina armar mot din oändlighet! fö Men som: denne korsar var till fots, kände hvarken tjuren eller hästen igen honom. I Amerikas öknar kompletteras mannen genom hästen och blir, utan honom, den siste af djuren. Att börja med stannade de, förvånade vid min åsyn; men snart, sannolikt föraktande min svaghet, nalkades de mig så nära, att de fuktade mitt ansigte med sin andedrägt. Frukten eder aldrig för hästen, han är ett stolt och ädelt djur; men liten ej alltid på tjuren, han är dolsk och trumpen. Hvad strutsarne och gazellerna beträffar, så flydde de hastigt som pilen, sedan de först, likasom hingsten och tjuren, men försigtigare, gjort sina iakttagelser; när de sedan upphunno en liten höjd, vände de sig om, för att se, om de voro förföljda. Vid denna tid, d. v. smot slutet af 1834 och början saf 1835, visste denna del af Banda orientales mark ännu icke hvad krig ville säga ; det var derföre man der träftade på en så stor mängd vilda djur. (Forts. följer.)