Aftonbladet – 14 juni 1860, sida 2

Sedan orderna blifvit utdelade, arbetade de särskilta skarorna sig småningom uppför till höjden af passet. Inpackningen upptog ej vid högqvarteret lång stund; det bröt snart upp sitt läger och följde trupperna. Jag red en veritabel Rosinante med en grimma omkring nosen och försedd med en sadel, som tyckte: ha blifvit fasonerad efter ryggraden af min magra svarta stridskomp. Jag kom dock i en lycklig stund öfver en filt och har i det hela ej skäl att beklaga mig. Vägen upp till passet slingrar sig längs rader af gigantiska cactusbäckar, som gifva landskapet en fullkomligt orientalisk prägel. Solen var just i nedgående då vi uppkommo på böjden, der vi genom en öppning i bergkedjan unde. se Palermos stad och hamn samt hafvet der bortom, det hela mera liknande ett feeri än en tafla ur verkligheten. Alla bergen, med s na skrofliga spetsar öfvergjutna med en rödaktig färgton, tycktes ha indruckit den ned-J4 gående solens strålar och visade detta rosenfärgade skimmer, som jag hittills trott vara en uteslutande gåfva åt Atticas slätt. Medan man hade denna oändligt vackra scen framför sig, kunde man bakom sig skåda, så attå: säga, rakt in i hjertat af bergskedjan. Det var en af de vackraste belägenheter jag någonsin sett, och hela trakten doftade af vårblommor, hvilkas parfym utströmmad2 med fördubblad kraf , sedan solen gått ned. Det visade si , detta bergspass, vara en dålig väg för expeditionen, men det var oändligt täckt att skåda. För att invagga neapolitanarne i den tron. att allt var säkert åt detta håll, brunno de vanliga stora eldarne på bergspetsarne och underhöllos långt efter vår afmarsch af manskap som blifvit qvarlemnadt för detta ändamål. Garibaldi gick upp på höjden för att taga de nedomliggande positionerna i betraktande eller måhända för att öfverlemna sig åt letta slags drömmerier som i sådana högtidliga ögonblick komma öfver honom och som sluta med en koncentrering af alla hans förmögenheter på det mål han har framför sig. Nattskottet från f stet i Palermo hade längesedan återljudat bland bergen; och -månen hade redan uppgått klar och glänsande, gitvande ett nytt behag åt detta sköna sceneri, innan vi bröto upp. Under tiden blefvo picciotti, såsom patrioterna kallades, bragta någon mån i ordning. hvilket ej var någon lätt sak, kan jag försäkra, i det mörker, som då jemförelsevis rådde, då ingen befälbafvare kände igen sitt folk och folket ej sin befälhafvare, utan hvar och en lydde någon annans befallningar, och ingen kunde ge något besked. Undantagandes de trupper, som blifvit framförda af Garibaldi, föreföll hela återstoden såsom en sammangyttrad massa, nästan omöjlig attreda ut. Småningom började likväl de, som lydde under samma anförare, att samla sig i hop, och marschen började klockan omkring 10 e. m. Antingen. hade: de sicilianska cheferna aldrig undersökt Mezzagnapasset, eller också ha de ett besynnerligt begrepp om en väg; det fanns ingenting annat än en stig bland stora stenar, hvilken går fram och åter öfver en bergsströms bädd, ej sällan följande denna bädd, som löper fram öfver massor af bala stenar och stora klyftor — hvilket allt skulle passeras nattetid till häst i 25 graders lutning. Soldaterna kunde blott en och en komma fram, hvilket gaf vår linie en ofantlig längd och förorsakade oupphörliga uppehåll och balter. Generalen svor att aldrig sätta lit till några sicilianska uppgifter om. bergsvägarna. Slutligen hunno vi dock slätten och kommo in bland olivträden, utan att synnerligen många af de på benen stadiga hästarne, stupat med oss. Nu gjordes halt tilldess alla kolonnerna kommit utföre, och under denna Thalt tmade en händelse, hvilken ej lofvade godt för våra picciottis blifvande uppförande. Hästarna äro på Sicilien vanligen outskurna; Å följaktligen ett oupphörligt bråk och gnäggande, hvilket kom så illa till pass under en dylik nattlig expedition, att flera af de okynnigaste hingstarne måste skickas tillbaka. En af dem var ännu qvar och började med sina olater; ryttaren förlorade då tålamodet, hvilket gjorde saken ännu värre. De närmaste I ryggade hastigt tillbaka och nödgade derigeInom dem, som befunno sig bakom, att göra I detsamma. Då många af dessa hade satt sig ;j ned och börjat taga sig en lur, togo de sannolikt i sina drömmar träden för neapolitanare, stjernorna för bomber och månen för J ett kolossalt eldklot; vare sig härmed huru I som helst, så var flertalet af dem i ett enda skutt inne i skogssnåren å ömse sidor om vägen, några sköto i förskräckelsen af sina T skott, och det fattades föga att en panisk förÅskräckelse uppstått. Hvar och en gjorde allt hvad han förmådde för att lugna de uppskrämda, men det hade redan gjort sin verkan och hade sina följder, såsom man snart skall finna. En annan händelse tilldrog sig, hvilken lätteligen kunnat-förorsaka expeditio-Å nens misslyckande. De sicilianska guiderna, som befunno sig i teten, togo vilse om vägen -Å och i stället: för att följa en biväg, som ledde -Å till den landsväg, på hvilken vi borde rycka fram, fortsatte de sin marsch på vägen utmed I bergen, hvilken skulle ha fört oss just dit, I der neapolitanarne voro talrikast samlade. I Misstaget upptäcktes i tid och godtgjordes, likväl ej utan betydlig tidstörlust. Slutligen befann sig kolonnen i marsch på landsvägen, -Isom är bred och omgifven af trädgårdsplank. Som vi förlorat. betydlig tid genom alla dessa Pe MNTU SENS TS TATTO. TRA STETKT P BPRATYEELRETSET Tr r) Här deremot finnes ingenting annat än Guds 1 I verk; sådan jorden utgått från Guds händer