Aftonbladet – 13 juni 1860, sida 2

Jukhuset: sjukantalet för dagen 50; inkomne under ; eckorna: mest kroniska sjukdomsfall. På barnbördsuset: friskt. På Stockholms stads och läns kurhus: jukantalet för dsgen 97, hvaraf 76 från staden, 21 rån länet. Bland de fattiga: frossor, katarrala och eumatiska sjukdomar, bröstinflammationer, diarreer amt gastriska och nervösa febrar. I fängelserna: rossor, gastrisk feber, diarrå och fyllerigalenskap. missen bir Frihetskriget på Sicilien Vi meddela nedanföre en detaljerad berätelse om striden vid och stormningen af Paermo, meddelad af en korrespondent till paisertidningen Siecle; men vi förutsända hären ammanfattad redogörelse för de föregående ändelserna alltifrån Garibaldis embarkering, neddelad af den korrespondent, som Times fsändt till sjelfva Palermo, och hvilken, enigt hvad af hans ytterst intressanta berättelse synes, lyckats sätta sig i personlig beöring med Garibaldi sjelf och medlemmarne af hans stab, samt således varit i tillfälle att itur den allra bästa källa hemta sina underrättelser. Times-korrespondenten skrifver: Palermo den 27 Maj. Klockan är 2 på eftermiddagen, och jag skrifver er till med bomberna flygande i luften öfver mitt hufvud. När Garibaldis landstigning förorsakade den första skräckparoxysmen i Neapel, skickade den unge Bourbonen order till sin i Palermoviken koncentrerade tappra flotta att bombardera hans trogna palermitanare och lägga deras stad i aska, om de vågade resa sig upp emot hans faderligal myndighet. Palermitanarne hade redan en gång förut blifvit behandlade på detta faderliga sätt af den nuvarande regentens lysande herr fader, hvilken, såsom ni erinrar er, figurerar i historien som kung Bomba för det han gifvit dessa souvenirer af sin kärlek åt hvarenda större stad i sitt rike. Hvar och en som bef nnit sig i en stad, då den böntbarderats, skall kunna säga er, att det är allting annat än behagligt, isynnerhet om ni ej har utvägar att besvara det på ett värdigt sätt, och likväl bar Palermo i dag på morgonen rest sig. En af styrelsen i går utfärdad officiel bulletin underrättade -palermitanarne, att Garibaldis slagna skaror flydde i riktningen åt Corleane, förföljda af konungens segrande trupper; att de skaror som slutit sig till honom på Sicilien nu den ena efter den andra i all sköns ro tågade hem igen, och att det inom kort skulle vara slut på hela rörelsen. I dag på morgonen i dagbräckningen visade sig Garibaldi utanför Palermos östra stadsport och inträngde i staden efter en jemförelsevis oblodig kamp. Kl. 10 f. m. var större delen af staden i hans händer, Neapolitanarne drefvos tillbaka i några starka positioner rundtomkring kungliga palatset i sydvestra delen af staden och åt nördvest åt möolon till, som var deras reträttlinie, och då de ej äro i stånd att göra någonting mera, ha fartygen öppnat sin eld, alltid den sista utvägen. Nästan alla de civiliserade nationerna ha representanter af sina flottor på stället för att bevittna och genom sin närvaro sanktionera detta nobla beteende — engelsmän, fransmän, amerikauare, österrikare och sardinare, ingen af dem saknas. Ja, de ha till och med varit artiga nog att ankra på ett sådant sätt, att de ej hindra den tappra neapolitanska flottans rörelser. Det berättades väl i går eftermiddag i Garibaldis läger, att den engelske amiralen hade protesterat mot ett bombardement, Men bomberna, som dansa genom luften i alla riktningar, bevisa klarligen ett af de tvenne, antingen att amiralen ej protesterat eller att neapolitanarne ej lyssnat till hans protest. Det första är det sannolikare, ty di kung Bomba II:s kärleksfulla budskap kom hans trogna Lanaza tillhanda, som varit här för tolf år sedan, meddelades det alla konsulerna, hvilka inbjödo sina resp. makters undersåter att taga sin tillflykt ombord på deras lands krigsskepp, och redan den 22:a följdes denna uppmaning. Så framt icke nya instruktioner anländt, kan protesten sålunda ej verkligen ha blifvit afgifven. Men jag måste skynda mig att övergå till fakta, ty jag har en hel mängd sådana att förtälja. Jag kan nu från den bästa källa berätta er allt hvad som tilldragit sig ända från landstigningen till i går; och om de händelser, som timat sedan i går, kan jag tala som ögonvittne. — De skola visa er, att Garibaldis stjerna, långt ifrån att vara i aftagande, tvärtom lyser klarare med hvar dag, och att om Sicilien blir fritt, det skall ha honom att tacka derför. Som ni påminner er, lemnade han Genua natten till den 5:e. Hans afsigt hade varit att afsegla dagen förut, men emedan ett af de för expeditionen utsedda fartygen ej anlände den dagen, måste han uppskjuta affärden till dagen derpå. Det är obehöfligt att säga, att en qvistiga delen af affären hade redan på förhand blifvit uppgjord med ångbåtarnes egare och att Garibaldi endast samtyckte att påtaga sig ansvaret för fartygens bortförande. Kaptener, maskinister och besättning hade på förhand erhållit tillsägelse satt lemna dem, då den tappre generalen sjelf är en erfaren sjöman och bland sitt folk hade ett stort antal, som förstodo sig på att handtera ett Sd EDER SEO -— ARR —ÅR NN nt RR fr AA on Ör fr RR se öfver det skådespel som upprullade sig framför mig. Sedan jag inlupit i Rio Janeiros hamn, lät min goda lycka mig finna den sällsyntaste sak på jorden, en god vän. Jag behöfde ej söka denne vän, vi behöfde ej studera hvarandra, för att lära känna hvarandra: våra vägar korsade hvarandra. vi ut