Aftonbladet – 11 juni 1860, sida 2

LITTERATUR. Offiolell statistik. VIL En fråga, hvarom svenska tabellverket allt från början lemnat upplysning, nämligen om siftermålens, födelsernas och dödsfallens olika antalri olika månader, har ock i berättelsen vunnit det afseende, den förtjenar. ;Olikheten il dödsfallens antal i olika månader hade Short och Sässmilch oekså ungefär vid den tid, vårt iåbellverk inrättades, observerat och sökt förklara; men förtjensten, att först hafva lemnat uppmärksamhet åt olikheten i giftermålens och ;ödelsernas antali olika månader, torde tillHöra detta tabellverk. Och Wargentin, hvilken gaf en enklare förkläring öfver orsaken såll dödsfallens olika antal under olika årstider, än Short och Sässmileh gifvit, torde vara den förste, som tänkt öfver orsakerna till gifermålens och till födelsernas olika talrikhet på :olika årstider. Öfver orsakerna till giftermålens olika fördelning mellan årstiderna lemnade han ock en förkläring, som i den nu rtramför oss liggande berättelse snarare är kompletterad än rättad; och öfver orsakerna till födelsernäs ojemna fördelning mellan de särskilda månaderna gaf han en förklaring, som venom Villermås förtjenstfulla undersökningar blott blifvit generaliserad och vidare utvecklad. Isberättelsen upplyses, att proportionsvis största antalet giftermål allt ifrån år 1820 blifvit ihgånget i December, det näst största i November, och sdet dernäst största i Oktober, samt det minsta i Augusti och det näst minsta i Juli. Utan tvifvel är det på en gång i allmogens större ledighet och tillgångar till brölloppstillredelserna, i den större lättheten af bosättningsbestyren efter grödans inbergning och slagten samt i tjenstefolkets flyttningstid, som orsaken finnes still giftermålens större talrikhet om hösten, likasom i brådskan med landtmannasysslörna och knappheten af de återstående lifsmedelsförråden, man har att söka grunden till giftermålens fåtalighet i Juli och Augusti. Förändringar i jordbruket hafva väl föranledt, att de talrikaste giftermålen nu inträffa senare på åretän före 1806. Efter år 1819:har välock förändringen i tjenstFolkets flytthingstid bidragit till framflyttnins gen. — Besynnerligt är, att, medan i Danmark som i Sverge de flesta giftermål ske under årets tre sista månader, ehuru ordningen mellan dessa ,månader i Danmark är något olika mot den svenska, Juni och Juli i Norge företrädesvis väljas för giftermål. De i proportion festa födelser af lefvande barn i Sverge hafva sedan 1748 förekommit i September. De månåder, som dernäst varit rikåst på sådana födelser, äro Januari, Februari och .Mars. Minsta antalet lefvande barn föddes i Maj, Juni, Juli och Augusti, det allra nita i Jäli Wargentin har längesedan (1767) hänvisat på den högre stigande solens allt upplifvände inflytelse i pil, Maj och Juni såsom anledning till födelsernas relativa talrikhet under: nästföljande års tre törsta månader, och såsom i någon mån föranledande deras relativa talrikheti September också nämnt den med December för landtmannen inträdande tid af relativ hvila efter ansträngande arbeten. Och denna förklaring har hufvbdsakligen blifvit bekräftad genom Villermås undersökningar af förhållandet i Aera: fänder.Resultatet af dessa undersökningar äntyder nemligen ock, att den högre stigande solens upplifvande inflytelse och, dernäst, en efter strängt arbete inträdande hvila, i förening med bätire kost och återkommande sällskapsglädje, föranleda tillökning i födelsernas antal. — Fördelningen af oäkta barns födelser mellan månaderna är något olisa fördellingen af de öfrigar I -Sverge födes det proportionsvis största antal lefvande, oäkta barn i Mars, det minsta i Juni. Dödsfallens fördelning mellan månaderna är mindre konstant än födelsernas. Räknas på vintern December, Januari och Februari, på våren Mars, April och Maj, på somrmåren Juni, Juli och Augusti samt på hösten September, Oktober och Novemser; så visar berättelsen, att i Sverge; så välunder årtolften 1749—1760, som under årfemterna från och med 1776— 1780 till och med 1851-1855, mera än hälften af årets dödsfall förekommit om vintern och våren och (utom 1841—1845 samt 1846 —1850) dödsfalien om våren varit talrikare än om vintern, samt att också dödsfallen på vintern, 1749 —1760 och 1776—1855, voro talrikare än på hösten och, utom 1781—1785, jemväl talrikare än på sommaren (likasom vårens, 1841—1845 och 1846—50, voro talrikare, än sommarens), men att dödsfallens fördelning mellan sommar