Aftonbladet – 9 juni 1860, sida 2

apostlar. Jag gjord: mig bekant med deras chef och upptäckte mig för honom såsom italiensk patriot. Då, under dessa Orientens genomskinliga nätter, hvilka, såsom Chateaubriand säger, ej äro mörker, utan endast frånvaro af dager, under denna med stjernor öfversållade himmel, på detta haf, ur hvars skarpa bris man tycks insupa ädla ingifvelser, diskuterade vi ej blott de enskilda nationalitetsfrågor, till hvilka min patriotism dittills inskränkt sig — frågor, som stannade vid Italien och dess särskilda provinser — utan äfven mensklighetens stora fråga. Att börja med bevisade aposteln för mig, att en man, som försvarar sitt fädernesland eller anfaller andras fädernesland, icke är någoting annat än soldat, i förra fallet ädel, i det sednare orättfärdig; men att den man, som, görande sig till kosmopolit, går att erbjuda sitt svärd och sitt blod åt hvarje folk, som kämpar mot tyranniet, är mer än soldat: han är hjelte. För min själ uppgick då ett sällsamt skimmer, i hvars sken jag såg ui ett skepp: ej mera redskapet för utbyte af. ett lands bandelsprodukter mot ett annat lands, utan den bevingade budbärare. som bär Herrans ord och erkeengelns svärd. Jag hade gått ut, längtande efter sinnesrörelser, fika: de efter nya föremål och fiågande mig sjelf, om denna oemotståndliga håg och lust, som Jag i början helt enkelt ansett såsom vanlig för hvarje långväga resande, ej för mig hade ännu oupptäckta horisonter. od Jag såg dem nu, dessa horisonter, tvärs igenom framtidens sväfvande och aflägsna dimma. Vv. Tilldragelserna vid San Juliano. Det fartyg, på hvilket jag denna gång återvände från Orienten, var destineradt till Maråeilles hamn. G Då jag ankom till Marseille, erböll jag underrättelse om den misslyckade revolutionen i