Aftonbladet – 8 juni 1860, sida 3

IL. Mina barndomsår. Jag tillbragte mina första barndomsår, såsom alla barn bruka, med löjen och tåar, mera lcenögen för lek än arbete, mera böjd att roa mig än att undervisas, så att jag ej drog den vinst af mina föräldrars uppoffringar för mig, som jag bort göra, om jag varit för .tåndigare. Ingenting ovanligt hände mig i min barndom. Jag hade godt hjerta. Det var en skänk af Gud och min mor. Och denna godbjertenhets ingifvelser har jag alltid med vällust hörsammat. . Jag byste en djup medömkan för allt, som var svagt, litet och lidande. Denna medömkan sträckte sig ända till djuren. Jag påminner mig, att jag en gång hittade en syrsa och bar henne till min kammare. Lekande med henne der med barns vanliga tafatthet eller snarare oförsigtighet, råkade jag rycka ett ben af benne; jag blef så bedröfvad, att jag stängde in mig i flera timmar och gret bittert. En annan gång, då jag med mina kusiner gick på jagt i Var, stannade jag vid stranden af en djup kanal, der tvätterskorna bruka tvätta kläder, och hvarest en fattig qvinna var sysselsatt med sin tvätt. Jag vet ej hur det gick till, men hon föll i vattnet. Så li ten jag också då var — jag var knappt ätta år gammal — kastade jag mig i vattnet och räddade henne, Jag berättar detta, för att visa, huru naturlig hos, mig den känsla är. som förmår mig att bistå min nästa, och huru ringa förtjenst Jag har af att gifva vika för densamma. Bland. de lärare, jag hade under denna period af min lefnad, påminner jag mig särskildt pater Giovanni och hr Arena. Af den förre lärde jag föga, emedan jag, såsom jäg redan nämnt, var mera böjd för