Aftonbladet – 7 juni 1860, sida 3

stämde doktor Sandberg och prosten Kullman. Fö bifall talade dömprostarne Björling och Khös sam doktor Sundberg. Efter votering med 19 röster mo 12 återremitterades denna fråga; för att få dess: särskilda förslagtagna i öfvervägande. Näst efter frågan 182 är en ny fråga föreslager alt insättas af följande lydelse: genom hvilka nåde medel verkar den helige ande nya födelsena? Ge aom evangelium och den heliga döpelsen. .Dompro sten Björling förordade komiterades förslag, och med hononi förenade sig doktorerna Wensioe, Ema: nuelsson, Rundgren och Sandberg, hvaremot dokto serna Sundberg och Nordlund, domprosten Knös samt srosten Modig talade för bifall. Prosten Ljunggren önskade återremiss. Vid votering sntogs, med 20 röster mot 11, återremiss till kontraproposition i huf: udvoteringen, och med 28 röster mot 4, som voro ör bifall, återremitterades i hufvudvoteringen denna råga till afdelningen för att tagas i närmare öfvervägande. — Ståndet åtskildes kl. !,, 9-e. m. Eorgareståndet. Vid fortsatt föredragning af skjutsfrågan uppstod örst någon debatt om huruvida, då första punkten, om invehölle sjelfva principen; blifvit återremitterad, ågon vidare öfverläggning om de påföljande punkerna kunde anses behöflig. Åtskilliga talare ansågo iskursionen under nu inträdda förhållanden öfverflöDeremot ansåg hr Rydin en fortsatt diskussion j skada, för att såmedelst undanrödja de spöken, om en och annan tycktes skönja i utskottets förslag. fren hr Gahn motsatte sig en dylik återremiss i dump, enär åtskilliga punkter funnes i betänkandet, om-ej stode i så nära sammanhang med den 1:sta, stt dess återremitterande nödvändigt förutsatte, att aan äfven skulle återremittera hela betänkandet. På örslag af hr Lållerstedt beslöt ståndet emellertid, att petänkandet ej skulle föredragas punktvis, utan diswussionen omfatta alla öfriga punkter iutskottets förlag. Hr Gahn anmärkte härefter, att såvida en alnän reglering icke kunde ske, borde ej posthemmaven befrias från dem nu åliggande skyldigheter att orsla posten, hvarföre han ej kunde godkänna utkottets beslut i denna del. Hvad det moment i beJänkandet adginge, som rör kungsoch kronoskjutsen, ansåg hr Gahn att detta kunde godkännas. Vid det moment, som angår konungens befallningshafvanJes rättighet att höja skjutslegan under vissa förhålianden till 1 rår 50 öre, ansåg hr Gahn, att denna rättighet borde utsträckas till 2 rdr, enär fall kunna örekomma då sådant vore behöfligt. Hr Lallerstedt (förenade sig i hvad hr Gahn yttrat om posthemmasen, äfvenså anmärkte hr Lallerstedt vid 25 , att :iydelsen i komitåns förslag borde antagas i stället för utskottets; rörande grindars sättande å allmänna iandsvägarne, äfvensom att det borde åläggas skjutsskyldige att anskaffa fjedersäten. Hrr Hierta och ock talade för återremiss; i syfte att utskottet måtte ästa sig vid hr Fåhrei reservation samt taga denamma i öfvervägande. Mot denna åsigt uppträdde br Lallerstedt, sökande visa, det nämnde reservation nnebölle i sjelfva verket endast fromma önskningar om underlättande af skjutsentreprenaden samt anskaffande af fjedersäten och andra småsaker. Hr Ridderstad uttalade den åsigt, att i motsats mot den centralisationsprincip, som utskottets förslag beforrade, man i stället borde göra ordnandet af skjutsväsendet till en provinsieloch kommunalangelägenhet, en åsigt som delades af hr Lovån. Häremot an märkte åter hr Gahn, att en sådan rättighet Hade provinserna och kommunerna förut och derom vore ej Värdt att tala, så länge denna skyldighet så olika tryckte på befolkningen. Sedan ytterligare några talare yttrat sig, återremitterades betänkandet i sin helhet med dervid gjorda anmärkningar. Härefter godkändes till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag konstitutionsutskottets rnemorial n:0 24, om ändringar i regeringsformens och riksdagsordningens föreskrifter om riksstyrelsens förande i vissa fall. . Lagutskottets betänkande n:o 27, afstyrkande väckt motion om förklaring i k. förordningen om lifstidsstädja och undantagsaftal samt om nyttjanderätt till fast egendom å landet, bifölls, hvaremot samma utskotts betänkande n:o 28, afstyrkande väckt motion om bördsrättens upphörande, afslogs, och beslöt ständet, att alla stadganden om rättighet till börd måtte helt och hållet upphöra att vara gäl-! lande, samt att betänkandet måtte återremitteras, för att lagutskottet skulle inkomma med uppgift om hvilka lagbestämmelser, som sålunda skulle försvinna. Vidare godkändes utskottets utlåtande n:o 111, angående det afslutade nya lånet för statens jernvägsbyggnader samt det för samma lån erforderliga ränteoch amorteringsanslag, äfvensom sammansatta lagekonomiutskottets betänkanden n:ris12 och 13.