Aftonbladet – 7 juni 1860, sida 2

och tillbaka mellan den egentliga Staden och Södermalm; vid randen af den denna trakt sarnerande smutspöl har hufvudstaden sitt: Kött-torg, och tätt invid resa sig stadens tätast: sebygda och talrikast befolkade qvarter. Den! restliga vinden, som eljest. tillförde denna: rånga och i sig sjelf tillräckligt osunda stads lel några fläktar frisk luft, jagar nu de för vestade ångarna från strandpölen upp i grän lerna, och i samma mån som värmen tillta ser och stanken blir mer och mer intensiv. kall det blifva lika omöjligt, äfven i det inre f staden, att öppna ett fönster, som det tro-; igen redan länge varit vid de närmast bron ,elägna husen, åtminstone för så vidt innevå-: j arne ha för afsigt att derigenom förskaffa ig fri k luft i sina boningar. Det är nu i flera veckors tid som det onda varit. kändt och öfverklagadt, men ändock icke ingaste tillgöran!e egtrum frår polismaktens ida för att tillhålla dem det vederbör att vidaga några åtgärder till dess afhjelpande. Sådant bevisar blott alltför tydligt att i hufvudstaden cke finnes någon sundhetspolis. Med okunvighet om det förhållande, Hhvaröfver hela taden jemrar sig, lärer polisen icke heller unna undskylla sig, ty hufvudstadens dagliga idningar — polisbladet naturligtvis undantaset — ha alla för längesedan innehållit påtötningar derom, och en tidning har till och ned gått vederbörandes tankelättja tillhanda med ett förslag till en åtgärd för ändamålet, om synes lika enkel som lätt verkställd, nemigen nedläggningen at några rör till saltsjön, hvarigenom man kunde med 4 a 5 fots fall Aeda de stinkande orenlighetssamlingarne, För den härdelse emellertid att polisen, såsom troligt är, förtfarande icke frågar efter hela denna sak, utan lugnt afvaktar att Mäiarens vatten väl en gång i sinom tid åter skall falla och skriket då tystna, torde det kunna ifrågasä tas huruvida icke stadsläkaren kunde finna sig befogad att här ingripa med en erinran, då det synes oss som om, i händelse af likgiltighet från hans sida i en sådan sak, allmänheten lätt vande sig att tro, att de sranna talen vid sundhetskongresser och andra möten, om den stora vi ten af god tillgång på frisk luft, endast äro ett tomt munväder, som till och med herrar vetenskapsmän sjelfve i sin praktiska verksamhet icke fråga efter. toller huru vill man väl öfvertyga gemene man, att de små orenlighetssamlingar, som kunna finnas i och invid boningarne, äro något för helsan skadligt, när styrelsen och dr medicinska auktoriteterna i en stor stad icke fråga det ringaste efter när hela: staden bok: stafligen omgjordar sig med en smutssamling af kolossala dimensioner och af en vämjelighet, hvartill den enskildes små krafter för ingen del kunna åstadkomma någon motsvarighet. utan hvilken står att finna endast der, hvarest! pkommunalsvineriet frodas under polisens oc! öfriga myndigheters höga och milda hägn. Vi nämnde,att vid den i så bedröfligt skick sig befinnande hamnen äfven är tilläggningsplats för en mängd ångbåtar. Hvilken omätlig skada att icke till deras antal äfven hörer ångfartyget Prins Gustaf, med hvilket de kungliga personerna häromdagen färdades till och ifrån Upsala. När man känner vederbörandes nit, att alltid vara tillstädes och hålla allt i bästa ordning der. kungliga personers väg går fram; kan man hålla sig fullkomligt förvissad, att om de kungliga personerna i och för den nämnda resan tillfälligtvis behöft embarkera och -debarkera vid Flugmötet, hade staden längesedan varit befriad från den plåga, hvaröfver dess invånare nu tyvärr fortfarande jemra sig.