Aftonbladet – 1 juni 1860, sida 2

som enskildt vårda och upprätthålla den praktiska undervisningen i sina respektiva språk, anses såsom adjunkter under professo n i nyeuropeisk linguistik och modern litteratur och således 1 afseende på föreläsningar och vid bebof af vikariat vara underkastade de skyldigheter, som universitetets statuter för adjunkter stadga; att vid tillsättande af dessa befattningar ett hufvudsakligt afseende städse bör bland annat fästas på de sökandes förmåga att meddela praktisk undervisning i nämnda språks rätta talande och skrifvande; samt att den förändrade ställning, språkmästarne i följd häraf komma att för framtiden vid universitetet intaga, likväl .cke skall medföra någon ändring i hvad stadgadt är om de för språkmästarebefattningarne anslagna löner eller rättighet att efter ålder i tjensten öfvergå till de högre löner, som af de 8 äldsta addjunkterna få uppbäras. — Med eleverna vid Prins Carls uppfostringsinrättning egde i förgår e. m. en slutöfning rum, dervid barnen, som för närvarande utgöra ett antal af 79, visade ganska vackra prof på färdighet i de ämnen, hvari undervisning meddelats. Med denna examen var förenad en liten exposition af elevernas slöjdarbeten i korgmakeri, snideri och snickeri m. m., hvilka efter uppvisningens slut bortlottades till förmån för inrättningen. — Egaren af Ahlby och Hamra i Botkyrka socken, hr S. G. Dahlström, har nyligen i anledning af hans dotters snart förestående första nattvardsgång, till nämnde församling öfverlemnat ett kapital af 6000 rdr rmt, som af pastorn kommer att förvaltas och redovisas, och hvaraf årliga räntan bör användas till kläder åt de fattigaste bland nattvardsungdumen och skolbarnen. Och på det att den nya stiftelsen genast måtte komma i verksamhet, hade hr Dahlström särskildt bifogat 300 rdr rmt att för samma ändamål redan i år användas. — Såsom bevis pådet ökade deltagånde, som på sednare tider egnats allmänna institutet för döfstumma och blirda, anför Dagbladet, att då dess kollekter inom hufvudstaden för omkring 10 år sedan sällan tillsammans öfverstego 200 å 250 rdr, utgjorde de i år en summa af 2,835 rdr 78 öre rmt. — Den i går öppnade subskriptionen för sicilianarne synes blifva omfattad med lifligt deltagande, och vi skynda att erkänna att ett af de första bidragen kommit från ett fruntimmer, som åt den goda saken offra: sina guldnipper. — Kongl. teatern gaf i går afton Verdis länge omtalade opera Trubaduren. Musiken till detta stycke, hvilket uteslutande rörer sig inom den seriösa, för att icke säga larmoyanta genren, har utan tvifvel mycket befryndadt med hvad vi här hört af Verdis öfriga arbeten, och måhända för att icke hålla åhöraren alltför allvarsamt stämd har kompositören till åtskilliga tragiska scener satt temligen lätta och lekande melodier. Utförandet vittnade om en ganska noggranna inöfning, och innebafvarne af hufvudrolerna hade att fägna sig åt lifligt bifall: En viss tendens att applådera nästan hvarje nummer förmärktes under hela aftonen och verkade menligt genom ett mindre lämpligt utbrott midt under styckets glanspunkt, den bekanta så kallade scena del miserere. — Från Wadstena skrifves i stadens tidning den 30 Maj: En stor del af riksdagsmannen Jonas Anderssons i Häckenäs kommittenter hade sistl. fredag inbjudit nämnde förtjenstfulla och upplysta ombud vid riksdagen till en festlig kollation härstädes. En af de utsedda värdarne tolkade de närvarandes erkänsla och tacksamhet för det upplysta och osparda nit, den kraft och allvar, hvartted Jonas Andersson städse i representationen fört folkfribetens talan, äfvensom för hans bemödanden at: iakttaga all möjlig sparsambet med folkets medel möt de pr-vilegierade ståndens slöserilusta, hvarigenom allt han gjört sg till en af de mest utmärkta och inflytelserika bland nuvarande bondeståndets medlemmar. Jonas Andersson besvarade den honom egnade skålen och framlade en klar och kortffatta 1 tablå öfver sin verksamhet hittills vid riksdagen. Flera föredrag höllos vid tillfället, hvaribland ett af den talangfulle riksdagsfullmägtigen C. A. Larson i Maspelösa, hvilken äfven blifvit inviterad till aftonens tillställning, och hvari han på ett högst ledigt sätt utvecklade skälen för sitt och de med honom likatänkandes åtgöranden i norska frågan eto. Tillställningen, ehuru enkel och anspråkslös, var ganska animerad. —e — Wenern är fortfarande i stigande och är nu redan högre än den varit alltsedan år 1851. Den egentliga vårfloden i dess förnämsta tillflöde, Clara elf, synes nu med stora steg komma, och den har redan börjat försvåra trafiken på många ställen. Vid Carlstad har elfven ett hotande utseende. En stor del af Salttorget står redan under vatten, och ett par his äro så att säga kringflutna. Norr om vestra bron, vid Jernvågen, har elfven öfverstigit kajen. Vid Wenersborg har Wenern gått upp öfver hela den förut blottade så kallade Sanden och sköljer nu foten af den långa