Aftonbladet – 1 juni 1860, sida 2

före får jag bedja er godhetsfullt placera edra förförelsebatterier på annan mark., Slagen och förlägen, liksom fabelns 1äf, framstammade vicomten något osammanhängånde i försvarsväg, hvilket hans unga elev tycktes taga för godt mynt, i brist på bättre; men i samma ögonblick han lemnade honor, föll han bums i händerna på den gala markisinhah, son återkom från ett långt mellan fyra ögon med sin svärdotter och som såg tjugo år yngre ut. ja Herr de Choisy, sade hon, spärrande väen för den lurade förföraren, som gjorde min af att hälsa utan att stanna, Jag har några små kommissioner till Paris; vågar jag hoppas på er vanliga tjestaktighet?s d Den fyratioårige eröfraten sthålog tvunget. Detta direkta förafskedande gaf honom sista knuffen. Utan tvifvel har ni brådt om att få dem uträttade? frågade han torrt. Litet grand; och jag skulle bli er särdeles förbunden, om ni ville besvära er med dessa fruntimmersbagateller; — dessutom har jag redan så myckot att tacka er för... Att tacka mig för? Det tycks förvåna er, och är likväl dagsens sanning; fortsatte fru de Gardagne med hycklad godmodighet; ni har, som jag hör, så smått skrutit af för edra eleganta vänner och vänninor, att ni benäget ätagit er det angenäma besväret att uppfostra fru de Luscourt. Pratet var Jättsinnigt, bandlingen hade varit... säg sjelf... Ni har säkerligen insett det oppassande i båda fallen, och för att godtgöra detta har ni blifvit den lye o vernör för min unge son: Ni måste vara stolt och glad öfver hans framsteg, är det icke så? — Hvad oss alla angår, bysa vi blott en mening om saken, och lika enbälli innerliga tacksamhet. Ja, det är herr de