Aftonbladet – 30 maj 1860, sida 2

ET NE ET er ES ar tyg an va PT OR TEE ERP Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 21 Maj. Situationen! — Preussiska statsmännens farhågor. — Politiska rättegångar. — Tryckfrihet samt personlig rätt och säkerhet i Preussen. Då jag i mitt sista bref redogjorde för de energiska protester, som den hannoverske mistern Borries. ord under hannoverska kammarehs session den 3 Maj föranledt i hela TyskJand: och bland hvilka äfven. finnes en skarp förklaring, undertecknad i sjelfva Berlin den 13. Maj af en stor mängd notabiliteter, ansåg jag mig böra ingå i några deltaljer, för att göra rätt begripligt, huru vidsträckt den antifranska rörelse är, hvilken de inkräktningsplaner, man tror Frankrike rufva på, samt annexationen af Savoyen och Nizza naturligtvis väckt till nytt lif. Den oförmodade förnyelsen af den orientaliska krisen var långt ifrån egnad att skingra oron. Furst Gortschakoffs förklaring till de utländska sändebuden i Petersburg om behöfligheten af en undersökning afde kristnas belägenbet i Orienten har väckt den största uppståndelse. emedan sBåom skäl förebars att Turkiet ej uppfyllt de förbindelser det iklädt sig genom 1856 års fred. Man vet, att lord John Russell den 15 denrtes i underhuset uttryckligen bekräftat underrättelsen om den ryske utrikesministerens förklaring. I Tyskland och annorstädes tog man genast för gifvet att det goda förståndet mellan Frankrike och Ryssland, hvilket förbereddes ge10m sammankomsten i Stuttgart i September 1857, tagit ett stort steg framåt, och att. egentliga ändamålet med detta närmande vore att isolera England, för att sedermera vara viss på att kunna isolera Preussen. I Berlin är man inom den ministeriella, om också ej inom den diplomatiska verlden öfvertygad, att det diplomatiska fälttåg; som Ryssland i samråd med Frankrike nu börjar i Orienten, skal enligt kejsar Napoleons plan sluta vid Rhen. Man förmodar, att priset för och syftemålet med den fransk-ryska vänskapen skall bli å ena sidan en revision af 1856 års fördrag, hvarå Ryssland kraftigt och ihärdigtarbetat, samt å den andra en revision af 1815 års fördrag, hvilken kejsar Napoleon ända från sin tronbestigning aldrig lemnat ur sigte. Jag vill naturligtvis ej gå i borgen för att detta sätt att uppfatta situationen är det riktiga, men jag anser mig kunna försäkra, att dessa mer eller mindre grundade farhågor allvarsamt sysselsätta statsmännen i Preussen. De tjena äfven till att karakterisera sinnesstämningen. Jag kan tillägga, att man ej synes -rätt lugn i afseende : Enpglands afsigter: Man fruktar, att den för närvarande, såsom man vet, temligen matta engelska politiken ej är benägen att göra nya-eftergifter åt Frankrike. Man känner redan, att lord John Russell förklarat att han ej ämnar sätta sig emot undersökningen om de kristnas belägenhet i Orienten. : Preussen -och Österrike skola naturligtvis beträda samma bana, och deras bemödanden skola inskränka sig till att på sätt och vis neutralisera följderna af unningen genom att ställa så till, att de ro mRNA handlingar i mitt skrifbord,, sade ban till Maximin med tilltvingad fattning och skyndade in i sin sängkammare. Med :sammanbitna tänder söndersmulade han sigillet på denna hånfulla epistel, och — på golfvet föllo de två brefven talismanerna, som han skrifvit till: fru de Luscourt. Vid denna syn blef den öfverlistade förföraren hardt -nära förstenad. .I detta fatala ögonblick föllo hans ögon på en väggspegel, och hans eget ansigte föreföll honom till den grad enfaldigt förvånadt, att han ovilkorligt utbrast i ett våldsamt hånskratt. . Gudomligt, på min äral hvästechan mellan de sammanbitna tänderna. -Jag skrifver till den unga sköna frun, och den gamla maran till svärmor läser mina bref, och det kostligaste af allt — mannen, mannen återbär dem, utan att ana, den fromma själen, hvad det är som man lassat på honom. Hon är sannerligen en Ggvmna med talang, denna gamla markisinna! Men hur i alla demoners namn ha de förb, biljetterna kunnat falla i hennes händer? Den lilla landtlollan måste sjelf ha gifvit henne dem, Att lemna dylika bref ur sin ego, är lika brottsligt som att förråda bigtens mysterier. Den presence desprit, med hvilken hon häromdagen stack fram sin lilla fot, narrade mig att hysa bättre ankar om hennes geni. Ah, det är påskalammets närhet, som är skuld till min olycka! Vet jag icke att alla älskare hafva otur i fastan? — Si så der ja! — Här står jag nu afsnäst, utestängd, demaskerad och, hvad värre ir, hundsad af en gammal skrumpen enkefru. Säkert ser hon mig i detta nu — ty hon är nfernalisk — kors! hvad hon skulle skratta. skratta så honkiknar åt min elektoralfysionomil Förbannelse! Men jag glömmer mig u — — tålamod, bara litet tålamod! Jag är cke den man, som viker förj första hugget, och jag har vunnit mer än en batalj, som;såg ika förtviflad ut som denna.n Då Choisy återvände till sm oägt. hade han