Aftonbladet – 29 maj 1860, sida 2

len daglönade folkklassen. 1858 års hagelskador ch sistlidne års missväxt har i ordets hela bemärelse utarmat allmogen, hvarigenom all arbetsförjenst gått förlorad för torpare och backstugusittare. Bonden har blifvit hårdt skuldsatt för att kunna ipprätthålla sig och sitt hemman, eger föga eller utet att afyttra och har dertill under våren träffats vf en härjande kreatursjukdom, om hvars tillvaro lagliga rapporter ingå. Den ringa spanrnål, som en ch annan förut kunnat aflåta, för att tillfredsställa tundens behof, har sedermera måst till betydligt gradt pris återköpas, jemte mera till utsäde och öda, och det är gifvet att hemmansegaren under sålana omständigheter icke kan företaga arbeten utfver hvad han med egen kraft kan åstadkomma. Den mängd personer, öfverallt boende, hvilka lefva ve dagligt arbete, saknar allt tillfälle till arbetsförjenst, och man ser stora hopar menniskor med förpleknade anleten vandra omkring och begära arbete, ör att derigenom kunna förvärfva sig ett nödtorftigt röd, utan att erhålla någotdera. Detta gäller isynerhet om det nedre Dal. I Tössbo och Wedbo hävader är tillståndet visst icke lysande, men bergsbrucen och andra tillfällen till biförtjenster gör att ställningen der icke är så hårdt tryckande som på len nedre slättbygden. Fattigkassorna i flera socknar hafva måst tillgripas för inköp af spanmäl, ej ulenast åt de till fattigunderstöd berättigade, utan jemväl åt andra arbetsföra och friska personer, som saknad af arbete icke haft något attäta. Tillgånsen på spanmål är i det närmaste uttömd och benofvet deraf inom erten till nästa skörd måste såleles tagas från främmande håll. Detta blifver ingaunda någon lätt sak, emedan krediten är störd och ;n tryckande penningbrist dessutom är rådande inoni nela orten. Utvandringar till främmande orter af irbetssökande hafva redan börjat och blifva tvifvelsutan fortfarande, en följd af detrådande eländet; och vi kunna icke finnå annat af de berättelser vi fått ;mottaga, än att utomordentliga åtgärder måste vidjagas till mildrande af den redan tryckande hungersnöden på Dalsland, såvida icke fasåväckande olyckor skola inträffa. — Af Nytt Kabinettsbiblitek kar elfte årsångens 9:de och 10:de häftena hitkommit från Linköping. De innehålla slutet af -Henriette Pemple, af B. Disraeli och början af Ludvig den sextonde, af Alexander Dumas. — Vid assistanskontoret äro från och med den 22 till och med den 26 dennes utgifna 2,159 lån med 17,851 rdr, och inbetalda 3,190 lån med 24,543 rdr 50 öre rmt. — En bland de många olägenheter, som, särskildt för hufvudstaden, äro en följd af det höga vattenståndet i Mälaren, är de samlingar af stinkande vatten, som bilda sig innanför stenkajerna längs Kornhamn och Flugmötet, derigenom att det från stadens högre belägna delar tillflytande ränstensvatten der samlas, då vattnets höjd i sjön icke tillåter detsamma att såsom vanligt bortrinna genom de befintliga afloppstrummorna. Det har redan blifvit offentligen erinradt om angelägenheten att undanrödja denna olägenhet; men ännu hafva inga ditåt syftande åtgärder blifvit vidtagna. Emellertid förvärras tillståndet med hvarje dag, och på ett i sanitärt hänseende högst betänkligt sätt, hvarföre vi se oss föranlåtna ytterligare påminna om den oafvisliga nödvändigheten af några åtgärders vidtagande. Några oöfverstigliga svårigheter torde härvid icke kunna möta, och den kostnad, som lärer blifva oundviklig, kan ingalunda anses illa använd, då det gäller en angelägenhet af den stora betydelse som den ifrågavarande. pd sänt Aden Det är, efter hvad vi tro, icke någon nyhet för sjöfarande och dem, som härstädes hafva med sjöfarten att skaffa, att ordningen på Stockholms ström icke just är den bästa. För närvarande, då strömmen är ganska stark, låta olägenheterna deraf i ännu högre grad känna sig, och råkar det derjemte blåsa något litet, så vill det god lycka till om icke missöden skola inträffa. Sålunda hände till exempel i söndags eftermiddag då ångfartyget Svea, kapten Nylån, vid 3-tiden uppkom på strömmen, att en brigg hade fått ankra några famnar från land, alldeles midt för de tyska ångbåtarnes vanliga landningsplats, och fastän briggen började sacka undan, kunde det icke undvikas, då vinden dref ned ångbåten, att briggen fick riggen å sitt bogspröt ramponerad, hvarpå briggen i sin orduing, drifvande ned mot stranden, kom i kollision med aktern å det vid bron liggande ångfartyget Skåne. Om någon skada till följd deraf inträffade, känna vi icke, men särdeles lyckligt måste det anses, om sådant kunde undvikas, liksom att i allmänhet ingen svårare skada inträffade. Visserligen var hamnkaptenen tillstädes och utdelade befallningar till höger och venster, men det sätt, hvarpå dessa af fartygsbefälhafvarne mottogos, antydde ingalunda att den nämnde tjenstemannens auktoritet är hvad den borde vara, och det syntes tydligen att densamma lider någon afbräck deraf, att de, som borde hörsamma hans tillsägelser, hafva anledning att i stället svara med förebråelser för dåliga anordningar. Då man haft tillfälle se huru på andra ställen med trånga bamnbassiner massor af fartyg kunna rymmas till följd af en förståndig anordning, så synes det icke böra möta några oöfvervinnerliga svårigheter att i en så rymlig hamn som Stockholms ström förlägga förtöjda fartyg på sådant sätt, att fri passage lemnas för gående och kommande ångbåtar, äfvensom att fartyg icke tillåtas ankra midt framför de landningsbryggor, vid hvilka en liflig passageraretrafik eger rum, eller midt i linien för de farkoster, som underhålla förbindelsen mellan de olika stränderna. Förklaring af professor Schweigaard. Ordföranden för norska Storthingsdeputationen till kröningen i Stockholm har låtit i Kristianias Morgenblad införa nedanstående förklaring, som beriktigar de af några svenska tidningar lemnade vrängda framställningar af hane tal vid riksdagsmajoritetens middag för norska depvutationen: