Aftonbladet – 29 maj 1860, sida 2

Och denna lycka — hvar finnes den för honom utom i Flavies kärlek? — denna kärlek, som han ännu icke förstått att eröfra. Han måste vinna den, kosta hvad det kosta vill; och må han då, i, jag vågar icke säga, Herrans namn, göra till sina egna några af dessa fel, som förskaffa dessa eländiga modeherrar sina triumfer. Må han då likna dem, bli älskvärd, elegant, förförisk, — skulle han till och med... Men jag vill icke grubbla på följderna; jag skall vara dubbelt sträng emot mig sjelf; jag skall bedja natt och dag; och ifall min bigtfader ålägger mig det, skall jag undergå den bittraste penitens för bans skull. Gud skall förlåta mig, ty ack! är jag icke mor? Och hvilken synd begår ej en mor för att betrygga en sons sällhet! Dagen derpå talade mor och son i enrum med hvarandra. I går böll jag konselj med din fru, sade den gamla markisinnan muntert, och vi beslöto båda, i vår vishet, att i stället för att resa till fru de Selve, så resa vi direkte hem till oss, Alla dessa eviga soirger hafva tröttat ut Flavie, och jag känner att pariserlifvet tär på min helsa; således ge vi oss af en af dagarne, kanhända i morgon. Jag voterar för i dag, svarade Maximin upprymd; jag längtar hem till Luscourt och vårt gamla lugna lif. Pariserverldens stoj och jägt är till den grad obehagligt för mig, att jag hvartenda ögonblick trängtar efter att vända alltihop Tyggen. Stackars min gossel Du blir likväl tvungen att stanna qvar efter oss.n . Hvad behagas? Får jag icke följa med bem ? Glömmer du då -helt och hållet vår process? Den skall icke komma före i kassations