Aftonbladet – 26 maj 1860, sida 2

den unga frun bortskickade betjenten, tog upp biljetten och skyndade sin i ssalongenmed okuflig bäftighet. ; : Hvad står på? frågade fru de:Gardagne förvånad. Ni förbländar mig med erbriljanta färg. och blixtrande ögon Jag kommer föratt för er bekänna ett fel. som: jag vigar hoppss ni skall förlåta :mig,. svarade den unga. frun med flämtande barm. Jag stod derutanför, fortfor, hon,. pekand:. på dörren, och hörde allt. Markisinnan afbörde detta oförmodade meddelande utan att blifva det minsta decontenanserad: Och ni hörde säkert saker och. ting son: föllo er: på läppen),, sade hon lungt; adut skall lära er att. icke en-annan gång stå och lyssna vid dörrarne. Jag ångrar mig icke, ty jag har lärt känna att jag i er eger.den bästa, den klokaste, den mest öfverseende moder,, utbrast fru de Luscourt, hänförd af ögonblickets känsla. Låt oss icke tala mer om den saken, mitt goda barn, svarade fru-de Gardagne med et: älskande moders ömma röst. Gudskelåf! Ingen -af oss har svikit sin pligt; jag boppas att han må göra sin; ty jag tror att han menade det ärligt ; Här ser ni ett prof på hans ärlighet,, hvi skade Flavie med darrande stämma, och me: en rask och ädel rörelse framräckte hon biljetten till sin svärmör. ; Den gamla markisinnan flög upp från stolen, och:med ögon, som blixtrade af på ec gång vrede och fröjd, sade-bon energiskt: Han bedrog mig således! Vår goda engel har ingifvit bonom detta lumpna handlingssätt; ty det är Omöjligt att ni-hädanefter icke fördötaer; föraktar honom. a aJag hatar honom, svarade Flavie, alltmer och mer exalteradt, jagthar möjligtvis varit obetänksam, lättsinnigifkanske kokett, men jag har aldrig. gifvit bonom rättigbet att förolämpa mig till -den grad han gjort; ty med våld tvingade han mig att taga detta usla bref — det är detförsta hanskrifvit mig till, det-bedyrar, jag, och ni ser att jag icke Jäst detF