Aftonbladet – 25 maj 1860, sida 3

:aängt galleri, fullt at uu och rorelse. mar stodo herrarne med och utan stor uniformp, mestadels uppradade kring väggarne, och de Al:sta med halfva ansigtet begrafvet i en tåkopp. Jag skyndade mig så fort som möjligt att komma ifrån denna begrafningsprocess, sväljde mitt t, expedierade min pepparkaka — den evinnerliga Stockholmska pepparkakan, söm likväl naturligtvis alldeles icke står inågot slägtskapsförhållande till de ofvan omtalade pepparnötterna — och började se mig om. Jag får erkänna att jag blott har en mycket ytlig föreställning om de rum jag vandrade igenom denna afton; jag kan bara lugna er med den allmänna försäkran att de voro mycket präktiga; — man hade ej ro att se på tapeter och förgyllda tak, der det var så mycket lif på golfvet. Hvad såg jag då? En med lefvande bilder illustrerad hofoch statskalender, som utvecklade sina blad och blommor och spridde dem utefter hela galleriet; galaspektaklet i procession; samma ansigten och samma drägter — fröknarne bärande sina tjocka sidensläp i en liten fin hållare om handleden, de inbjudna mamsellerna i korta klädningar — ja, ja, förstå mig rätt, icke i dansösernas kjortlar, som räcka till knäen, utan i klädningar utan släp, hvilka enligt hofspråket äro korta, om de än sopa golfvet aldrig så väl. Par efter par koms oupphörligt fram genom midten af galleriet tills damerna hunno de inre rummen, hvilka gränsade till danssalen. Det dröjde väl en timma, men en timma som ej föreföll långsam, innan deras majestäter och den kungliga familjen kommo. Man hade sagt mig att det va: en ståtlig syn att se konungen träda in i en: danssalong, och den ädle excellens, som yttrat det, hade i sanning icke: orätt. Konung Carl är onekligen: — Om jag så får uttrycka mig — den mest kunglige konung man -kan se, och han ar tillika obestridligt den va. kra te karl.på hela balen Hans ögon voro nu ovanligt lifvade, ett förnöjdt leende lekte på hans läppar, den vackra kavallerigeneralsuniformen klädde honom väl, och det var verkligen en ståtlig anblick att se honom med drottningen bredvid sig, åtföljd af hela sin familj och en lysande svit, skrida fram genom den galaklädda skaran, hvilken delade sig åt ömse sidor och stod djupt bugande för honom medan han passerade. Är han inte vacker ? hörde jag i hvart ögonblick. När han — såsom ofta skedde under aftonens förlopp — gick omkring i rummen och helsade på de vackraste damerna — konung Carl är menniska och föredrager de vackra damerna framför de mindre vackra — var det ej blott konungen, utan tillika balens ståtligaste kavaljer som hembar skönheten sin hyllning. När det kungliga sällskapst hade passerat, slöto lederna på ömse sidor af galleriet sig åter tillsammans och det blef ett brokigt hvimmel, som trängdes framåt dörren till danssalongen, hvarest dansen redan hade börjat. I förstone såg jag ingen danssalong; afståndet var alltför. omätligt, och fastän jag ser som en falk, räckte min synförmåga ej till mer än att förnimma en oredig dimbild, hvari ljus. draperier, blommor, florsklädningar, sidenväfnader och blänkande uniformer sammansmälte till någonting obeskrifligt strålande; inom fyra väggar hade mina ögon aldrig förr undergått ett sådant prof. Men efterhand framstodo bestämda, afrundade figurer ur detta virrvarr. den väldiga orkestern började mer orh mer höras, och vi nalkades danssalongens reserv: grupper af damer, som icke hade varit: nog lyckliga att genast blifva engagerade till dansen. Jag började förtvifla om möjligheten att kunna tränga mig genom dörren till danssalongen — en förtviflan, som yttrade sig i en hardt nära öfverväldigande frestelse att låtö presentera mig för någon af de sköna med släp och bjuda upp henne till dans. Mar döme till graden af min förtviflan när jag ger den upplysningen angående mig sjelf, au jag ännu aldrig i mindlefnad här utöfvat danskonsten, så att jag skulle kommit i den mesi förödmjukande belägenhet inför min eventuella dam, derest ett underverk hade öppna: passagen för oss. Underverket korh, men lyckligtvis innan frestelsen hade fått öfverhand; det kom i skepnad af en jättestor dalkarl; som. var bjuden till höfs i sin egenskap af ledamot afbondeståndet, och hvars je:nbeslagna skor, hvita ullstrumpor och grofva långrock nu beredde honom väg, der excellenser stodo och trippade utan att kunni komma fram. Jag försvann i jättens kölvatten och dök ej upp igen förrän i danssalongens medelpunkt. Då varsnade jag att frestaren gerna kunde ha segrat; man promenerade ganska lugnt i en polonäs och pratade; det kunde jag ha gjort lika bra som de andra. Dock aflöstes polonäsen snart af kadriljer, fravgaise och andra mer invecklade saker, och något sednare på aftonen såg jag hela det svenska hofvet hvirfla om ien munter wienervals, medan konungen och drottningen sjelfva gingo omkring uti de uärliggande rummen och talade vänligt med sina gäster. Man roade sig, men det behöfdes att snappa minuten i fykten, ty dansens glädje varade ej länge; strax efter midnatt var supån serverad. Vid många särskilda tafflar öfverallt i, slottet dignade borden :cch smällde korkarne, och de 2000 munnarne läto öfverflödet ; rättvisa vederfaras. Men detta var ock der sista Erhebung), dagens verk var slutadt. vagnarne rullade fram; och när den kungliga familjen återkom -från -sin mer intima taffel, upplyste kronorna blott de nästan tomma salarne, LANDSORTS-NYHETER. Nyköping ds 22 Maj. På flera år hafva vi icke. haft en så ymnig nederbörd som under sist lidne vinter och vår,hvilken äfven fortfarit under innevarande Maj månad. Således kom ej heller oförTA RR RR AR a RA en