den norska, då spörjer man sig fåfängt efter det logiska sammanhanget uti en dylik deduktion. Det vissa är, att de båda ministrar, hvilkas verksamhetssfer denna. -lagstiftningsfråga närmast berörer, synas föga ha satt sig in uti densamma, utan betrakta den med en ytlighet och nonchalance, som äro något förundransvärda, sedan densamma så pass länge varit bragt å bane och den oftentliga diskussionen så, u förligt belyst hithörande förhållanden. —AA—L tÄx