Aftonbladet – 24 maj 1860, sida 2

Hojesteret, universitetslarare och andra deltagare af alla sambhällsställningar och åldrar. Eidsvoldsmannen kommendörkapten Konow, som är den ende af de få qvarlefvande utaf 1814 års män, som uppehåller sig i Kristiania, var inbjuden såsom hedersgäst. Man begaf sig i procession upp i den stora salen, som var makfullt prydd med de förenade rikenas flagga, konungens namncehifter, Norges vapen, de 5 stiftens vapen, allt förenadt och inväfdt af löfguirlander. Man spisade här och i angränsande rum vid 15 Bord. En talrik musikkår hade intagit orkestern. : Galleriet fylldes af festligt klädda damer. Sedan Storthingspresidenten, pastor Harbitz, föreslagit konungens skål, talade biskop v. d. Lippe för dagen och dess betydelse i ett föredrag, som hänförde alla åhörare. Efter detta tal afsjöngs en festsång och likaså etter hvarje följande föredrag en sång, passande för ämnet. Fabrikör H. Schou talade derefter för Storthinget och statsrådet Stang för verge, i följande ordalag: Mine Herrer! Paa vor Selvstendigheds Dag bör vi mindes vort Broderfolk. Det svenske Folks Historie har begeistret os Alle, naar vi i Ungdoms Dage leste om Bedrifter, der vare udförte af Gustaver og Carler og de Helte, der fulgte dem. Men paa en Dag som denne er der en anden Side af Sveriges Historie, der falder nermere for Betragtningen. Sverige og England ere de to eneste monarkiske Stater i Europa, der aldrig have opgivet Frihedens Grunds etning, de eneste, hvis nuverande frie Institutioner kunne betragtes som grundede i en fjern Fortid, fra hvilken de efterhaanden, efter Tidernes Medför, have udviklet sig til deres nuverende Skikkelse Denne Sveriges urgamle Frihed har v2ret af stor Betydning for os. Den Forening, der nu bestaar mellem Rigerne, og som ingen forstandig Mand enten paa den östre eller vestre Side af Kjölen for Alvor betvivler at vere tilsagt af Naturen og at vare en Velgjerning for begge Folk — hvorledes vilde denne Forening have seet ud, saafremt Sverige i 1814 havde veret, hvad saagodtsom samtlige europreiske Stater da vare; et Enevelde, hvori de tidligere frie Institutioner forlengst vare gaaede tilgrunde. Om Norge, i Besiddelse af den Forfatning, hvis Aarsdag vi her feire, var bleven forenet med et saadant Sverige, hvormegen Tryghed vilde da en saadan Statsforbindelse — dens Mulighed forudsat — baade i den ene og anden Retning have havt? Naar for Tiden begge de forenede Folk ved Siden af hinanden, skjönt under meerkelig forskjellige Former, gjennemföre et frit Samfundslivs Grundsetninger, tilkommer altsaa ren for historisk at have forberedet en saadan Tilstand sikkerlig Sverige. Der har tildraget sig, hvad vi for et halvt Aar siden vilde fundet utroligt og hvad vi i dette Öie-, blik finde ubegribeligt, at den svenske Representation er optraadt imod os i et norsk Anliggende, hvor der handledes om en Udbedring af dette Lands Institutioner, og hvor den ukunstlede Betragtning ikke kunde opdage, at der handledes om Sveriges Tarv. Vi se heri et Bevis paa, at vildledet Fzedrelandsfölelse kan fremkalde Begivenheder, som paa anden Vei vilde vere aforklarlige. Men hos et op lyst og retsindigt Folk kan Miskjendelse af Sandheden ikke blive langvarig, og den Uafhengighed og Overbevisningsstyrke, hvormed saamange af vore svenske Brödre ere optraadte mod Vildfarelsen, forsterker Haabet om at denne ikke vil blive gammel. Ja mine Herrer! vi holde os forvissede om, at det saa vil gaa; thi vi bevare den urokkelige Tro, at vi ere forenede med et zxdelt Folk, ved hvis Side det er os en Heder at arbeide for den skandinaviske Halvöes Styrke, Uafhengighed dg Fremgang i Alt, hvad der adler Samfundene. En skaal for Sveriget Rektor llartvig Nissen önskade Danmark lycka under det förvecklade förhållandet till Tyskland; det var hela nordens sak, för hvilken Danmark en gång så ärofullt hade bestått kampen och för hvilken det måhända nu åter var kalladt att strida. J. R. Krogness föreslog skålen för eidsvoldsmännens minne, till bvilken öfverrättsadvokaten Richter anknöt några ord, riktade till hedersgästen. Festkomitens ordförande hr Richter talade derpå för damerna. Harbitz uttalade derefter i värdiga ord. den önskan, att den enighet och det mod, som hittills lifvat norska folket, måtte gå i arf till kommande slägten, samt upplöste festen med en tacksiigelse till festkomiten. — Man spridde sig derefter i angränsande rum, der kaffe serverades och der man också bar eidswoldsmannen Konow omkring i triumf. Mellan kl. 5 och 6 samlades alla korporationer och skrån med sma fanor på fästningsplatsen, och den ofantliga processionen, hvar också Storthinget deltoz, satte sig med två musikkårer, som öppnade och slutade tåget, i marsch ut till Krogstö:ten,. Här talade öfverrättsadvokaten Richter, hvarefter processionen begaf sig till Slottsbacken, som af slottsförvaltning en var stäld till festkomitens disposition. Det var en märklig anblick från höjden af backen, då processionen ankom med sina talrika fanor, medan slottsplatsen, parken och gatorna nedanför voro fyllda af menniskomassor, som utan öfverdrift kunde uppskattas tili mellan 20 och 30 tusen. I en halfeirkel omkring nedre ändan af gräsplanen, som bildar midten af slottsplatsen, var upprest en estrad, som på det smakfullaste var prydd med löf, flaggor och vimplar, samt en transparent, framställande en bautasten med de ryktbaraste eidsvoldsmännens namn och i bakgrunden eidsvoldsbyggnaden, der grundlagen antogs. Omkring denna estrad planterades samtliga fanorna. Sedan det blifvit mörkt upplystes det hela af kulörta lampor. För öfrigt strålade ett 17:de Maj i gaslågor. På slottsaltanen tändes, då mörkret inträdde, ett elektriskt ljus. som upplyste hela slottsfagaden samt största delen af slottsplatsen. På backen utanför universitetet var ett salutbatteri uppfördt. Sedan processionen upplöst sig, ntbragte professor Schweigaard ett lefve för konungen. Monrad talade för dagens betydelse, och professor Faye utbragte ett lefve för Storthinget. Assessor Motzfeldt talade för Norge och advokat Kildal för Sverge samt öfverlärare Steen för Danmark. Stämningen var mycket lifvad och stora folkmassor roade sig på olika sätt. Bland de flera med anledning af festen författadesånger återgifva vi följande, af Welhaven, för Sverige Mel: Göthalejon. Hil dig, du Karlers stolte Rige med Glandsen af din Mindehal! Med dig skal Norge gjenfödt hige mod Eerens Krans ved Nornens Kald; thi end engang vil over Jorden en Lysning og en Tone gaa, der har sit dybe Veld i Norden, 7