Aftonbladet – 19 maj 1860, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Polisransakh 205 Al en om slagsmålet på Djurgården I söndagsafton fortsatfed i går e. m. kl. 5, under ett så stort tillopp?af åhörare, som poliskammarens sessionssal möjligen kunde rymma. Utom de i redogörelsen för förra förhöret omnämna målsegande voro nu äfven tillstädes sidenkramhandlaren Wibell och bagaren Sjöberg. Ar Wibell bar en stor plåsterlapp vid högra tinningen; under venstra ögat hade han en stor blånad och svullnad, söm sträckte sig långt ned åt kinden; Samtliga de i förra numret såsom tilltalade omnämnda löjtnanterna voro äfven tillstädes, hvarjemte närvoro : ett antal till denna dag inkallade. vittnen. Två eller tre såsom vittnen inkallade personer hade deremot icke hörsammat kallelsen, hvarför utan ena såsom målsegande ytterligare uppgifven person, fabrikören Lämqvist, anmäldes vara af sjukdom hindrad att tillstädeskömria. Efter verkstäldt upprop af de inkallade, uppläste polismästaren Ekströmer utur prötokollet de berättelser, som af kapten Gollscher och hr Mellbin vid förra förhöret afgåfvos Prörande? — såsom orden föllo — det uppträde, i hvilket hr Wibell var med.? Hr Wibell, tillspord om han hädenågöt att härvid tillägga, uppgaf, att han straxt vid det första anfället hade erhållit flera slag och sökt försvara sig samt drog -sig undan, men slutligen blifvit tilldelad. ett så svårt slag — han förmodade att det var det, som träffade vid tinningen — att han nedfallit i diket och förlorat medvetandet. Han visste derföre icke heller hvad som sedan ytterligare tilldragit sig och om han blifvit Slaget medan han låg i diket, ehuru han förmodade att detta var händelsen. Då han återkom till sig sjelf, fann han sig sittande i en droska, blödande. Under det han framtog sin näsduk för att aftorka blöden, såg han löjtnant C. Mecklenburg titta in i vagnen, hvarvid hr Wibellyttrade: Det här är vackert tillstäldt,. Strax derefter kommer löjtn; Lewin rusånde och utider utrop: Du skall ba mera smörj, din djefvulb, började att ånyo slå hr Wibell, som dervid försökte värja sig så godt kan kunde och ropade till kusken att han skulle köra. Ett par personer, som kommit till droskan med hr Wibells hatt, hade nu uppmanat honom att taga till flykten, emedan han eljest skulle blifva ihjälslagen. Körsvennen försökte emellertid köra, mem sade detta vara omöjligt, emedan man höll hästen för honom. Emellertid försökte hr Lewin rycka piskan från kusken, derunder hr Wibell begagnade tillfället att hoppa ur och fly undan. Hän begaf?sig-till Pohlsro, der Han ttbetalade drickspenningar till dem, som tillvaratagit hans hatt, samt blef förbunden af en kypare. På fråga af polismästaren, förklarade. hr Wibell, att .han icke visste sig vara anfallet af någon annan än Lewin och att han icke kunde uppgifva om löjtn. Mecklenburg hade hållit Hästen, tilläggande hr W., att han trodde ätt. han, skulle undgått missbardlingen i droskan, om icke de Personer, som tillvaratagit hans hatt, hade fordrat ersättning och han der