ten på afstånd, undgå att väcka uppseende, och derigenom draga till sig förtalets krypfän, för att lägga ovetenhetens slöja tredubbel öfver den käre sonens ögon, emedan hans minsta aning om det fatala förhållandet måste åstadkomma en katastrof ...... se der det tredubbla mål markisinnan föresatt sig. Hon såg sig om efter ett stöd, emedan hon kände att hon vacklade, och hennes tanke fäste sig först vid herr de Beauprå, den mnaturlige rådgifvaren då det handlade om ett familjeförhållande. Oss emellan sagdt, hvad tänker ni om herr de Choisy? sade hon rätt fram och helt tvärt till den gamle adelsmannen, när de för ett ögonblick efter frukosten kommo på tu man hand. Choisy, en präktig pojke! svarade landtjunkaren; litet sprättig, men god som guld i grund och botten. Man förebrår honom att han är på sin kant; jag för min del kan blott berömma honom, ty han har de stoltaste hästar i hela Paris, och jag råder öfver hans stall, som det vore mitt eget.n Hyser vi aktning för hans karakter? Den fullkomligaste. En menniska som till den grad lånar ut sina hästar! Ni skulle bara se hans stall; en verklig boudoir: marmorkrubbor, palisanderspiltor,bronser ...... Visserligen äro hans hästar en smula små, men det skulle möjligen kunna hända att det är jag som är för stor för dem Jag frågar er rörande hans karakter, icke om hans hästars,, inföll fru de Gardagne kort. En pojke hela dan, säger jag ju er; just i draget väntar jag hans Mario, en ljusbrun, stubbsvansad, som jag ännu icke ridit — det förundrar mig att han icke redan är bär. Markisinnan kunde icke tillbakahålla en rörelse af harm. Kan ni då icke svara mig allvarsamt på en allvarlig fråga?. utbrast hön; en känsla af djupt bekymmer har dikterat min fråga, ett bekymmer;som just ni borde dela. Skulle det vara möjligt att ni aldrig anat hvad-som ligger under herr de Choisys dagliga visiter?