Aftonbladet – 16 maj 1860, sida 3

vittnen, som. han ville åberopa med afseende pådenna ohyggliga tilldragelse, styrka, attLevin i droskan tilldelat hr Wibell flera slag och att hr Wibell vid tillfället befunnit sig i nära sanslöst tillstånd. Löjtnant Claes Mecklenburg förklarade sig icke känna hr Wibell och aldrig ha rört honom. Skomakaregesällen Anderson håde jemte sin hustru befunnit sig på landsvägen midt för manegen, då han, som märkte att slasgmål var å färde på slätten, sett löjtnanterna Levin och Bibau rusa emot dem, Andersson sjelf lyckades skynda undan, men hans hustru, som: ej,så hastigt, kunnat taga flykten, antastades af de båda herrarne, som under ett plumpt tillmäle, hvarmed vi ej kunna smutsa våra spalter, hotat att slå ihjälr henne, men nöjt sig med att tilldela henne en kraftig örfil och frånrycka henne hennes påhafda schal. Andersson vände nu om för att söka freda bustrun och åtetraga schalen, mer möttes. dervid af hotelser: Kommer du hit, så högga vi ned dig, samt erhöll: en mängd slag, under hvilka han sanslös neddignade. Poliskonstapeln Olsson hade slutligen tillkommit. och: lyckats, ehuru med möda, freda honom för vidare misshandling! Öfver de hugg och skråmor honom blifvit: tillfögade företedde Andersson ett af doktor Blachet utfärdadt läkarebetyg. Löjtnant Levin ville på intet sätt vidgå hvad An lersson mot honom angifvit. Han hade endast följt efter löjtnant Bibau, för. att ej lemna denne ensam, då, Bibau sprungit fram åt : värdshuset Lyjeck (på högra sidan om. stora :vägen),. samt dervid sett en qvinna, som stod ochskrek. och kastade sehalen ifrån sig, hvilken Levin då tog upp; ropans le med detsammapå polis: (Detta yttrande, framördt med en mycket insolent ton, framkallade ett allmänt 1öje bland -de talrika åhörarne.) Levin hade alldeles icke slagit hustru Andersson och icke heller under hela slagsmålet brukat något tillhygge — nså framt ej en lillfingersring kunde anses såsom sådant. Löjtnanten Bibau ville: heller icke vidgå att han slagit Andersson; Han hade: sprungit. efter en person tppför en itrappa bredvid Läbeck och derunder sjelf af Jen: person i gul rock erhållit ett slag i hufvudet af en dagg. Hustru Andersson fick derefter berätta huru hon som bor på Djurgården) skyndät ut för att se til: om hennes man icke råkade i misshugg vid det slagsmål, som man sagt henne pågick å slätten. Hon antastades dervid af löjtnanterna, af hvilka Levin frånrsckte henne schalen; den han tog och lindade om armen, och, svängande med. densamma, tillropade de. öfriga: Den här ska vi behålla.s Levin bestred fortfarande detta påstående. Sjömannen Österberg hade af löjtnanten Axel Meckenburg blifvit skuffad och sparkad, så att hän fallit i diket. Då han Kommit upp igen hade han erhållit eft slag i pannan, hvaraf stora skråmor voro synliga, sämt. då hav, för att skydda hufvudet, hållit handen för ansigtet, ett slag eller hugg: öfver handlofven, hyaraf. äfven -blodvite: följt. Slag af käppar och paraplyer hade för öfrigt haglat öfver honom. Löjtnanten Axel Mecklenburg-ville Ej neka att han skuffat personer i diket, men visste ej om Österberg vår en bland dem. Sjömanneh Larsson hade på sin väg från Djurgårdsstaden mot slätten sett att ett slagsmål der trög En honom medföljande kamrat hade. först blifvit anfallen. Straxt derefter hade en person rytit till honom: . Om du säger ett ord, så slår jag ihjäl dig. Omedelbart derefter fann sig Larsson omringåd af 10 å 12 pexsoner, bland hvilka en med mörkå mustascher, i hvilken han trodde sig igenkänna löjtnanterna Levin och Mecklenburg, och erhöll Lärssan af dem en mängd slag, som kastade honom sanslös till marken, hvarjemte han fick sina kläder illa sönderrifna, Hvem som slagit honom var han icke i tillfälle uppgifva. iLöjtnant Mazer förklarade: sig. med de öfriga tilltalade ha kommit till stället i. den, förut omtalade ormhnibus, men ej deltagit i uppträdet vidare, än-att hån knuffat till en karl, som först knuffat honom. an hade icke heller sett hvad som tilldrog sig, emedån han sökt förmå en;i hans sällskap varande utländning att medfölja till staden. Polismästaren tillkännagaf derefter, att, för hörandet af flere personer, hvilka i detta mål skulle kunna föra talan emot de tilltalade, äfvensom för förebringåndet af tillgänglig bevisning, ransakningen uppskötes till annan dag, då det åligger de tilltalade att vid förhöret komma tillstädes. — Enligt i poliskammaren gjord anmälan, har ett lömskt och groft öfvervåld egt rum i förgårs eftermiddag kloskan 7 å Stora Nygatan. Hr C.G. Uggla (niedarbetare i tidningen Fäderneslandet,) hade vid förenämnde tid och ställe stått och samtalat med en af! sina bekanta, derunder källaremästaren Edman skåll hafva passeråt förbi och tilldelat hr; Uggla med en käpp, försedd: med. blykyla, ett så svårt slag i hufvudet, att Uggla, nästan sanslös och under det blöd frustade från hohom, måste införas å en närbelägen fältskärsstuga för att förbindas och derefter i åkdon föras hem till sia bostad och intaga sängen. Ögonblickligen efter öfve.våldet hade Edman tagit till flykten. Efter i poliskammaren gjord: anmälan härom blef källaremästarens Edman i -dag:vid vite kallad till polisförhör, men då målet påropades var han icke tillstädes. Boktryckaren Hagström uppträdde såsom ombud för hr. Uggla och förevisade fullmakt, hvilken hrj Uggla, med.hand å pennan undertecknat... Ett afi doktor Blachet utfärdadt betyg innehöll, att hr Uggla har ett en half.tum långt, vinkelformigt, krossadt sår, 1: tum : ofvanför. högra ögats yttre vinkel, stärk svullnad och blånad kring högra ögat med kärl-insektion i dess bindhinna, samt ett smalt, tumslångt, ytligt skrubbsår på högra sidan af näsan. Hr Hag ström förklarade , sig .med nu tillstädesvarande vittnen kunna styrka, att Edman, före dådets föröfvande flera gånger yttrat, det hån skulle, hvar han träffade hr; Uggla, öfverfalla och slå honom. Med anledning häraf beslöts, att Edman skulle kallas att vid äfventyf af hemtning inställa sig nästa lördag kl. 12 f. m., då vittnen komma att höras. I dag har äfven polisförhör hållits angående ett likartadt dåd.: Fabrikören Lundgren, egare till och boende i egendomen nr. 52 vid Stora Bondgatan, hade i egenskap af ordningsman och husvärd nödgats inkalla f. artilleristen snickeriarbetaren C. A. Edman till poliskammaren derföre att Edman, som var boende i förenämnde egendom, med daggar och andra. tillhyggen misshandlat och slagit sin hustru... Genom poljeeng försorg fick hustrun flytta ifrån den vildsinte mannen, och genom hr Lundgrens åtgörande blefvo: barnen intagna å barnkrubban,; Edman. . blef nu; uppbragt å hr Lundgren och har, enligt hvad applyst blifvit, yttrat, att han skulle knäppa hoaom.. : I fredags, afton; då hr: Lundgren klockan halt 10ivar på väg till sin bostad, blef han å Stora Bondgatan af en person, som han påstår vara förenämnde Edman, bakifrån med en större :sten tilldelad ett så svårt slag i hufvudet, att han blef nästan sanslös och med stor blodförlust fick fortsätta vägen till sin bostad, Hr Lundgren påstår och förklarade sig kunna med ed styrka att dådet utförts af Edman, men då denre nekar och ännu ingen -bevisning kunnat förebribgas, beror målet på anmälan. Emellertid varnades Edman för följderna af att begå våld mot hr Luhdgren sedan han har rättegång med honom. Göteborg den 12 Maj. Tryckfrihetsmålet mellan lektor Bloinstrand och Handelstidningens utgifvare har i dag förevarit till afgörande. Sedan samtlige jurymännen jemte parterna varit till kl.11 f. m. Anställda inför domstolen och de förra aflagt eden upplästes af rådhusrättens ordförande, häradshöfding Ingeman, rättens sammanfattning af målet, hvarefter såsom frågor till juryns afgörande framställdes: Är den åtalade uppsatsen brottslig enligt 3 11 mom. tryckfrihetsförordningen? : Är den brottslig enligt 3 12 mom. af samma förordning? Tounrn fösn mm antridda IF Amikring 1 FE 19 nah ol I