Aftonbladet – 16 maj 1860, sida 3

MJ gä Re a RR förledde andra till villfarande lära. Resultatet blef ått genom votering, som utföll med 49 röster emot 18 den-k. propositionen blef antagen. ; Vi återkomma till en nägot närmare redogörelse. Rättegångsoch Polissaker. Polisransakningen om: slagsmålet å Djurgården isöndags afton. Omkring klockan 5 i går eftermiddag börjades i poliskammaren förhör angående det våldsamma uppträdet på. Djurgårdsslätten i söndags afton. Vid förhöret tillstädeskommo på kallelse såsom tilltalade löjtnanterna vid andra lifgardet Johan Lewin, Christian Frithioj Bibeu: och Claes von Mecklenburg, underlöjtnanen vid Svea, lifgarde Axel von Mecklen burg samt. löjtnanten vid Svea artilleriregement: :4zel Mazers Såsom målsegande hade inställt sig bokhållaren C. W. Aärnberg, kofferdikaptenen Gollscher; skomakaregesällen Andersson och dess hustru samt sjömännen Österterg och. Larsson, hvarjemte, i egenskap af ombud från kramhandlåren Wibell, hvil-. ken anmäldes, till följd af det honom öfvergångna våld, vara urståndsatt.att sig infinna, uppträdde ,stadsfiskalen Mellbin. Polismästaren Ekströmer, som höll förhöret, uppläste den inkomna rapporten, som innehöll, att vid omhandlade tillfället åtskilliga personer blifvit öfverfallna och slagna af 8 I 10-officerare, bland hvilka de ofvannämnde till poliskammaren, inkallade; till namnet uppgåfvos. Polismästaren uppmanade derefter de såsom klagande uppträdande personer att uppgifva hvad. våld, som blifvit dem tillfogadt och af hvem det blifvit föröfvadt.. Dervid berättade: I Bokhållaren Ahrnberg, att han vid gåendet i säll-Å skap med en bekant från konsertsalongen å Djurgården sett en karl, hvilken han nu igenkände såsom underlöjtnanten . Axel von Mecklenburg, på ett par famnars afstånd framför Ahrnberg komma i delo med några personer. Då Alrnberg, fortsättande sin väg, kommit midt för Pohlsro, fann han ett större antal personer, som han trodde 10 å 12 stycken, ha sutit sig till A. Mecklenburg och, spridande sigöfver vägen, utdela slag åt närstående personer. I detsamma erhöll Ahrnberg ett slag i hufvudet, utan att hån märkte hvem som tilldelade honom detsamma ; men då han derpå böjde sig ned för att upptaga sin hått, som fallit af honom, erhöll han med en käpp ytterligare ett slag i hufvudet. Då han härvid ropade: på polise, omringades han af flera karlar, bland hvilka en, den ham nu igenkände såsom löjtnant Bibau, fattade honom i halsduken och höll honom, under det de öfriga, af hvilka. han . ansåg sig bestämdt kurina uppgifva Lewin och A. Mecklenburg, fortforo.att slå honom. Sedan våldsverkarne slutligån släppt Ahrnberg och han hunnit återhemta sig, häade han lyckats återfinna sin hatt, men sin medhåfde paraply hade han deremot förlorat. Underlöjtnanten A. Mecklenburg tillspordes af polismästaren, hvad han hade :att härpå genmäla, och uppgaf han, att: han på slätten utanför manggen blifvit antastadaf 8 a 10 personer, som efter hotelse att qväsa honomp och att de denna gång ej skulle släppa honomp, hade börjat skuffa. honom, dervid Mecklenburg försvarade sig och slogs med en och en af angriparne, dem han icke kände, tils han såg en omnibus passera, i hvilken han tyckte sig igenkänna sin broder, hvilken han tillropade med hans förnamn Claes, dervid brodern med dess i omnibusen åkande sällskap kom honom till hjelp. Visste för öfrigt: ej mkbd hvem han slagits och om bokhållaren Ahrnberg varit bland dem, som af honom erhållit. något slag. Löjtnanten Lewin, som derpå tillspordes, förklarade sig ej ha något att invända vid Ahinbergs uppgifter, enär han ej visste med hvem han slagits. Han hade skyndat till, då. Claes Mecklenburg ropat att hans bror var öfverfallen, och huruvida han dervid slagit Ahrnberg ville han hvarken bestrida eller bejaka, ty det vore visst möjligt att så skett, ty han — slog i högen. Löjtnänt B bav medgaf att han bållitAhrnberg vid strupen. Huruvida denne förut slagit Axel Mecklenburg hade hån ej sett. Kapten Gollscher, som är en äldre man, berättade derefter; att då han, som-i sällskap med kramhand: laren Wibell och befälhafvaren å ångfartyget Westmånland, kapten Cedergren, kommt gående från Tivoli till Pohlsro, hade han på några famnars af stånd från det ställe; der de befunno sig, hört tumult. Strax derefter närmade, sig till dem en lång karl med mörka mustascher, i hvilken kaptenen nv. igenkände löjtnant Lewin, och yttrade hotande: Hvad vilja herrarne? hvarpå de svarade: Ingentingp. Derpå vände sig Lewin mot hr Wibell, och under yttrande: Du ska, djefvulen i mej, ha stryk lo, tilldelade han hr Wibell i detsamma ett slag, hvilket föranledde: Wibell att söka draga sig undan, dervit dock Lewin ånyo rusade på :Wibell och tilldelade honom ett så våldsamt slag, att Wibell störtade til marken. och nedföll. i diket. Kaptenen ville nu, för att komma hr Wibell till hjep, skynda fram, men erhöll i detsamma sjelf ett slag i nacken, så att han nedföll på knä. Då han sedermera något hemtat sig och kommit på fötter igen, voro alla försvunna och han återsåg icke heller vidare hr Wibell. Löjtnant Lewin, uppmanad att häröfver förklara sig, medgaf, att det visst var flera, som ramlade i diket,, men om hr. Wibell, eller hr Gollscher voro bland dem, som han, Lewin, hade slagit visste han icke. Stadsfiskalen Mellbin afgaf derpå, angående det våld som öfvergått Lr Wibell, en berättelse, öfverensstämmande, i hvad uppträdets början angick, med hvad kapten Gollscher uppgifvit; tilläggande hr Mellbin, att det första slaget, som tilldelades Wibell, hade haft till påföljd, att näsan sprungit i blod. Detandra slaget träffade vid högra tinningen och var af den -beskaffenhet, att om det träffat en hårsmån närmare tinningen, hade hr Wibell aldrig rest sig mer. Medan hr Wibell ännu qvarlåg i diket, blef han der än ytterligare slagen och sparkad af Lewin och Claes Mecklenburg. Fn dräng, vid namn C. Andersson, som befunnit sig i närheten, hade emellertid lyckats hjelpa hr Wibell upp och fört honom till en droska, men han förföljdes ännu alltjemt af Claes Mecklenburg och Lewin, af hvilka isynnerhet den sistnämnde fortfor att slå hr Wibell, äfven sedan han kommit upp i droskan, medan löjtnant Bibau höll hästen och -.hbindradeåkaren från att köra undan; dervid Lewin sökte rycka till sig körsvennens piska. Öfver de skador, som blifvit hr Wibell tillfogade OR herr Mellbin ett läkarebetyg af följande lydelse: NSkieakrambandiäron Carl Axel Wibell har ett !, tums långt, med skarpt tillhygge tillfogadt sår vid högra tinningen, stark blånad och svullnad kring venstra ögat och som sträcker sig vidare öfver hela kinden, blånad och svullnad kring högra ögat, ett mindre skrubbsår å högra kinden, ett dylikt vid venstra Ttännvinkeln blånad åå högra underarmen och skrobh