Aftonbladet – 15 maj 1860, sida 3

härdades utan knot och klagan, likväl hade sina farligheter. Hittills hade Muaximins ungdom varit en trädgård utan blommor -— hon spanade efter en oskyldig ros; hvars doft borde fröjda och förskönå denna dygdiga öcken. Valet föll på fröken, de Beauprå, som med förmögenhet och börd förenade strålande skönhet, en egenskap på hvilken. en .svärmoder alltid sätter stört värde, och som hade en förtjenst, hvilket i markisinnnan-modrens ögon ickeutgjorde den minstå, nemligen att hafva blifvit uppfödd på landet: Äktenskapet emanciperar qvinnan. Maximin de Luscourt, uppfostrad som en jungfru, hade sannerligen en rättighet till denna lagsens välgerning, och stark i sin rättskänsla, hade hans mor icke heller tänkt att neka honom den; men händelserna visade snart faran af ett dylikt medgifvande. Redan under smekmånadens; förstal dagar gjorde-fru de Gardagne den ledsamma erfarenheten att, ifall hörn nedlade den scepter hon hitttills svingat öfver den medgörlige sonen, delen genast skulle upptagas af en yngre and. Modren skulle utan synnerlig säknad hafva abdikerat — svärmodren satte sig fastare än någonsin förut på sin familjethron. Att i sitt husliga lif införa den saliska lagen, lyckas näppeligen för den man som, utan att rebellerå, lunkat genom alla klåsserna i den passiva lydnadens skola: denna enkla sanning, som markisinnan något. väl.sent insåg, framstod för tillfället ännu bjertare genom vissa kurjösa Och oförutsedda omständigheter, Af en händelse, hvilken man, i fall denra histöria vore en roman, kunde förebrå författaren, såsom. varande en sökt. kontrast, hade fru de Luscourt fått en uppfostran, söm utgjörde raka motsåtsen af hennes mans, Emedan hon