Aftonbladet – 12 maj 1860, sida 3

TEENISKT. Plansoher under glas. För att skydda i ram insatta planscher mot damm, fukt, luft och ljusets inverkan, är det icke nog att på det vanliga sättet löst betäcka planschen med ett slås på framsidan och med några pappersblad samt en träskifva på baksidan. Damm tränger sig ändå småningom in emellan planschen och glaset; -fuktigbet likaså; och efter.en mer eller mindre lång: tids förlopp finner man papperet fuktigt och gulgrått, den svarta tryckfärgen brunaktig, andra tryckfärger mörknade eller urblekta, och ej sällan gula fläckar kring kraftigare linier och skuggor, genom glasets omedelbara vidröring af planschen. . Glaset fläckas nemligen af tryckfärgens olja, hvilken, vid planschens skridning fram och åter under vädervexliogar, sprider sig på denna. Första vilkoret för ett bättre infattningssätt är användandet af planslipadt glas, d. v. s. spegelglas; hvarvid man. naturligtvis måste välja fullkomligen genomskinligt, eller hvad man källar hvitt; så att :t icke må gifva papperet eller färgerna någon grönktig, blåaktig, fiolett eller grå färgskiftning. Glaset kantas med en pappersram, hvliken måste vara så nal rundtomkring, och ej gå längre in från någon nt, än att den fullkomligt blir skyld af fal.en på n yttre ramen, när glas och plansch slutligen få sin plats i denna. Pappersramen bildas af maskinpappersremsor, hvilka med fint hvetmjölsklister fästus på glaset, genom vikning kring dess kant, remsa efter remsa, tills den sålunda bildade pappersråmen blir 2 till 3 millimetrer (omkring I decimallinea) ock. När pappersramen torkat säkert, öfverstryks n några gårger med dammar-fernissa, så att den ej må kunna suga åt sig fukt. Dammar-fernissan lemnas äfven tid att torka fullkomligt. Planschen fuktas emellan fint sugpapper, tills den v:ir lagom till utspänning på ett ritbräde eller :en blindram; men den utspännes i stället omedelbart på en förut anordnade pappersramen, och medrätsidan nd åt glaset, hvilket då måste vara på det full,mligaste rengjordt från alla spår till damm och räckar. Fästningen sker med munlimm, på vanst sätt; verkställaren måste ega den härtill nödiga nan. När planschen torkar, spänner den sig fullpmligt plant och på tillräckligt afstånd ifrån glaset, r att icke mera vidröra det någonstädes. Planschen -.redan härigenom betryggad mot tre bland de vid t gamla infattningssättet vanliga äfventyren, nem.sen det att bli.dammig, fläckig genom vidröring af ; aset, och buktig; det sistnämnda är här ännu säkre förekommet än om planscheå vore utspänd på i bräde eller en blindram, hvilkas trävirke kan ka2 sig eller krympa, en förändring som ej inträffar ed glasskifvan. Det återstår nu att äfven skydda planschen mot vkt samt luftens åtkomst. Detta sker genom planhens öfverspännande med ett blad pergamentspapr, hvilket slutligen öfverstrykes ett par gånger med d linoljefernissa, hvartill man blandat 5 procent af ss volym kantsjulösning i kolsvafla, hvilket lösnings edel efter idblandningen aflägsnas genoni fernissans -ppvärmning. Fernissan anbringas likväl i svalt skick. Peter hennes torkning är nu planschet hermetiskt stängd ifrån fukt och luft. och till och med från invtandet af ljusets kemiska strålar, emedan dessa öga eller ingenting förmå utan medverkan af lufcas.syrgashalt eller af deri tillfälligtvis inblandat s afvelväte. Referenten eger sjelf en på pappersram öfver en vegelglasskifva utspänd plansch, för öfrigt innefat(4 i en mahognerain; och efter anteckning befinnes infattningen -verkstäld i Mars 1827. Under de sedan