Aftonbladet – 11 maj 1860, sida 2

MID IG AVONIv, OVE REMIBNVS AVNUND N Eders Kongl. Maj:ts allerunderdånigste, tropligtigste undersåter etc. Behandlingen af det stänlerna f religgande förslaget till ny bevillningsstadga och sammanhang dermed stående förordningar fortskred icke synnerligen längt under riks ståndens plena förliden onsdag. De ofrälse ståndens beslut i några af de punkter, som innefatta en och annan af de nya förslagens vigtigaste principer, antyda emellertid, att desamma torde komma att till sina hufvudsakhgaste delar af rikets. ständer antagas, oaktadt det på den gamla författningens bibehållande syftande motstånd, som gifvit sig till känna på riddarhuset och der visade sig ega en afgörande öfvervigt vid voteringen om fa stighetsbevillningen. Vi a:se oss derföre böra söra några erinringar vid ett och annat af de stadganden, som ännu icke till afgörande förekommit. Uti den på riddarhuset och i presteståndet ännu icke föredragna 7, mom. 1, litt. d) stadgas, att näringsidkare, som under året näst före det, för hvilket bevil ning påföres, gjort sådana förluster, att någon behållning i rörelsen icke uppkommit, skall likväl erlägga bevillning, beräknad efter hvad en rörelse. jemförlig med. den han drifvit, anses i allmänhet afkasta. Det vill synas oss, som skulle detta stadgande, upphöjdt till lag, ofelbart tillintetgöra en af de väisendtligaste frukter man med hela reformen åsyftat att vinna, nemligen meddelandet af ärliga uppgifter från de skattskyldige. Det förefaller nemligen i hög grad antagligt, att då en näringsidkare icke har att påräkna någon lindring i sina skattebördor för sådana år, då hans rörelse, långt ifrån attafkasta den inkomst, som en sådan rörelse i allmänhet kan anses gifva, tvärtom lemnat förlust, så skall han anse sig icke blott berättigad, utan snart sagdt tvungen, attunder år, som varit för honom gynnsamma, fördölja en del af sin be: hållning, för att icke riskera att framgent, då ban förtjenat mindre, eller till och med då han gjort förluster, behöfva erlägga en lika dryg bevillning, som den som påförts honom för den inkomst han haft under en gynsam konjunktur. Och hvartill tjena alla uppgifter om hafda inkomster, om afseende icke skall fästas lika väl på den omständighet att de minskats eller uteblifvit, som på den omständigheten att de ökats? Och likasom man nu tvungit taxeringskomitgernas medlemmar att, med anledning af den orimligt höga bevillningsprocenten, i allmänhet beräkna. näringsidkarnes inkomster vida:under hvad: de med visshet kunnat antaga dem vara, så skola de icke heller framgent kunna med godtsamvete ålägga dem bevillning. för den inkomst de kunna veta dem verkligen ha egt, enär de ihågkomma, att om samma personer ett annat år göra förluster, så få de icke då medgifva dem lindring i deras skattebördor. Det synes oss som borde man vid stiftandet af lagar af detta slag, likasom i allmänhet, framför allt tillse att man icke införer stadganden, som äro af den beskaffenhet, att personer kunna anse sig berättigade att kringgå eller undandraga sig dem, och att de, som skola tillämpa dem, nödgas se. genom fingrarne med och gifva ett slags helgd och häfd åt sådana bemödanden. Det är just derföre att den pu ällande bevillningsförordningen iså hög grad li Jit af sådana lyten som en reform varit och r af behofvet påkallad. Af de mångahanda uppgifter, som skola meddelas till ledning vid taxeringarne, synas åtskilliga vara af beskaffenhet, att dels medföra ett nog drygt och genom uppgifternas gagn föga ersatt besvär för dem, som skola desamma aflemna, dels möta andra betänkligheter. Till det förra slaget höra de från tullkamrarne påräknade uppgifter om hvarje trafikauts inoch utförsel samt värdet derå. Då man tager i betraktande den ringa ledning dessa uppgifter erbjuda för bedömande af en trafikants inkomst, och dertillsvårigbeter, att icke säga omöjligheten för tullkamrarne att istadkomma de ifrågasatta värdeuppgifterna. synes det af hr Fåhreus i dess reservation upptagna förslag böra lemnas ett afgjordt företräde framför utskottets. Hvad ledning man tror sig kunna vinna för bedömande at en -bandlandes eller handtverkares inkomst. senom de i 27 ifrågasatta uppgifter på beloppet af deras försäljningar, torde äfven med skäl kunna ifrågasättas, då enhvar vet huru ofantligt olika profit olika handelsartiklar lemna. i förhållande till deras värde. Bestämmelsen bärom synes derföre utan ringaste olägenhet och utan att kontrollen derigenone vå något sätt minskas, kunna utgå. Anspråket att enskilda, icke under allmän kontroll stående bolag skola uppgifva icke blott belo, pet af sin inkomst, utan sin ställning, syves väl långt intränga på. de privata förhållandenas område och dessutom endast vara egnadt att föranleda falska och oriktiga uppsifter. I 54 S föreslås det i vår tanka högst olämpliga stedgande, att omröstningarne inom taxeringskomitgerna skola vara öppna. Det synes oss, att om någonsin den slutna voteringen är på sin plats, så måste det vara just vid tillfällen, då det, såsom bär, gäller personlige förhållanden och då det kan tagas för gifvet att ett öppet framläggande af de röstandes