Aftonbladet – 9 maj 1860, sida 3

REOCOST från 1320—1330. RE och, å den andra, med spirani sin hand sitta så majestätisk på kröningsstolen och med Guds nåde regera öfver hunden, bilden af ett troget folk, som i underdånighet utgör högstdensanames fotapall. Sed SE Från 12784 Ända intill närvarande dag hafva kröningarne förrättats mea nästan samma sublima ceremonier som under medeltiden, om man undantager kröningsoxen med dess matknyten och vinbuteljer och kröningshästens pi förtappelse beräknade silfverskor. Det stora skådespelet, så katolskt det än kan törefalia under ett lutherskt tidehvarf, kan i allt betraktas som en lyckad symbol af konungamaktens gudomliga ursprung, en åsigt, hvilken så innerligt väl öfverensstämmer med vår tids konstitutionella samhällsskick och för hvars inpräglande hos folket man ingalunda bör spara på dess penningar. : Det mest maktpåliggande vid ceremonien är den tunna pomadeg i ett guldhorn, som af erkebiskopen strykes i pannan på regenten och just gör denne till en Herrans smorda. Nämnde pomada eller smörjelse,, såsom den benämnes i det presterliga språket, tillredes af bofapotekaren, och han erhåller derför vanligtvis 100 blanka dukater eller kanske något mer. (Inom parentes må nämnas att numera aflidne apotekaren Sprinchorn, en eljest ganska loyal man, några dagar efter drottning Desiderias kröning — då frågan gällde en så helig sak — dref lättsinnet nog långt, att icke säga inom det hädiskas område, i det han lät en adelsman, kapten Rehnstjerna, den för sina magdroppar beryktade Rehnstjerna, hvilken bevistat den högtidliga akten, löpa som en narr kring stadens gator med en underrättelse, den han i sin enfald ansåg vara fullkomligt sann. . Nå, hvad fick herrn i vedermäöäle af hennes majestät för den dyrbara salvan på hennes iredag ?, hade besagde kapten frågat. Hans största naturfel var en god portion nyfikenhet och benägenhet för sqvaller. Pengar ville jag ej ta, dertill är jag för stoltn, svarade Sprinchorn. ej heller assessorstitel! — men adelskapet kunde jag tryggt ta emöt. Adelskapet... Har herrn blifvit adlad? Pen välborne mannens förvåning kände inga gränser, under det hans bröst ville spränga uni:ormsfracken, dels vid känslan af egen stolthet öfver gamla anor och dels af harm vid nyheten om att en apotekare -kunnat adlas... Nå, hvad täcker då herrn kalla sig i sitt nya stånd ? Jo,, svarade Sprinchorn, sista hälften af. mitt namn behåller jag, men den första skall beteckna såväl mitt yrke som minnet af den hel:ga dagen — och derföre ärnar jag kalla mig af Smörjehorn). Härmed slutas kapitlet om kröningar. Råttelse: I gårdagens blad förekomma under rubriken: bref från en landtman i Amerika, åtskilliga mindre tryckRA RA ARR nde TJ RER RR KN