Aftonbladet – 9 maj 1860, sida 2

n fristat och sålunda förvärfvat sig ett anspråk på stort deltagande och intresse hos oss amerikanare. Dessutom hade man berättat oss så mycket om lande:s utomordentliga skönhet. Men vi funno oss dock temligen bedragna i vår väntan, då vi uppnådde hufvudstaden, utan att hafva sett något, om vi undantaga några delar af provinsen Vera Cruz, som hade kuonat rättfärdiga de glödande och entusiastiska loftal vi hade hört der hemma. Vi hade dock ännu icke hunnit långt söderom staden, innan landskapets fysionomi antog en helt annan prägel och vida öfverträftade våra djerfvaste förhoppningar. Hela skogar af palmer, oranger, citroner och:bananer fyllde dalarne; morasen och de lågländtare trakterna voro betäckta af mahognyskogar och trädhöga ormbunkar. Hela naturen hade något gigantiskt, — bergen oändligt höga, dalbottnarne genomskurna och fårade af 100—1,000 fo.s djupa klyftor och öfverväxta med den rikaste och mest omvexlande vegetation. Sjelfva h mlen hade den djupblåa, glödande färgton, hvilken ger den ett utseende, som om man deröfver hade bredt en skir, guldkantad slöja. Men detta heta klimat, denna brännande sol, som alstra denna yppiga vegetation, gifva äfven mångahbanda obehagliga saker sitt upphof. Giftiga och besvärliga insekter och krälande djur af alla slag samt den härjande feber, som i dessa zoner skördar så talrika offer, göra lågländerna obeboeliga under två tredjedelar af året. Dock finnas vidsträckta nejder, hvilka jemförelsevis äro befriade från dessa landsplågor, — verkliga Edens lustgårdar af en sådan gripande skönhet, att det redan är en verklig lust och fröjd att blott få inandas deras luft och låta ögat frossa af deras skönhet. Hjertat hoppar i bröstet af fröjd och själen vidgas vid anblicken af denna feartade prakt och herrlighet.