Aftonbladet – 9 maj 1860, sida 2

Till frågan om ett hufvudstadsuniversitet. (Slut från gårdagsbl.) Vi befinna oss här i sjelfva verket i en embarras de richesses,, då vi skola gå in 1 detaljer. Till en början vilja vi också endast i allmänhet uttala den öfvertygelse, att flera af Köpenhamns allra utmärktaste universitetslärare förmodligen aldrig blifvit hvad de äro, såframt de icke haft den fördelen för sig att lefva och verka just i en hufvudstad. I främsta rummet gäller detta naturli t nog om den medicinska fakultetens medlemmar på grund af det rikare -t Hfälte till erfarenheter och undersökning, som en stor stad lemnar läkaren framför en mindre, och så långt torde man väl öfven i Sverge vara kommen, att man ej lingre rätt allvarsamt motsätter sig denna temligen axiomatiska sanning; men det gäller äfven om mycket mer än detta, om juristerna, omw statsfilosoferna, om sjelfva filosoferna in specie, om mathematici och naturvetenskapernas dyrkare, om teologerna, om hstorici, ja om sjelfva filologerna. Orsaken ligger icke endast deri, att den dagliga beröringen med menniskor utom den akademiska kretsen och den utaf hela karakteren af ett hufvudstadslif ständigt gifna uppmaningen till och påminnelsen om, att se saker litet mera fritt och i stort, efterhand nöta bort all ensidighet och gifva vetenskapsmannen oupphörligt nya impulser; den ligger äfven, och måhända än mera, deri, at universitetet i en hufvudstad i de allra flesta riktningar har en konkurrens att arbeta 1 jemnbredd med och en kritik att möta; medan ett småstadsuniversitet spelar med lätthet diktator och sätter sitt så vill jag, så jag bjuder öfver hvarje reservation eller protest, hvilande derföre i gudomligt lugn på sina lagrar, när det så behagar, hålles ett hufvudstadsuniversitet i beständig haleinex genom tvungen kapplöpning med andra institutioner och elementer, hvilka jemnt och samt våga sig in på arenan med såväl den ena som den andra fakulteten. I en sta:!, der man finner en mängd skolor af första ordningen, besatta med ett urval af förträfliga lärare, polytekniska inrättningar, militärsögskolor o. s. V., dessutom en m ngd vetev-kapliga samfund med ledamöter af alla klasser, med så till sägandes privata lärde, samt en stor dagbladspress med intresse äfven för annat än ögonblickets kuranta ärender, ändtligen dessa blandade auditorier, der en akad-misk professor alltid kan misstänka att nåvon: infunnit sig snarare för att granska hans föreläsning än för att taga den till intägt som en troslära, der är fakulteten hvarken ensam om sin lärdom, säker på-en obe